Småstaden och möjligheten att möta likasinnade

Ett vanligt antagande förutfattad mening är att det i småstaden inte finns ”intelligenta” och ”intressanta” person, eller likasinnade som man vanligtvis menar när man uttrycker sig så. Tittar man närmare på småstaden så tror jag att det finns lika många intressanta personer per tusen invånare som i storstaden. Problemet med småstaden är dock att det saknas fungerande mötesplatser för dessa likasinnade personer. Framförallt är det svårt att ekonomiskt kunna bedriva mötesplaster för personer med gemensamma akademiska intressen samt, men även entreprenörer och konstnärer etc måste söka sig till större städer för att möta likasinnade och för att knyta värdefulla kontakter.

Småstaden har dock möjlighet att locka till sig många av dessa genom att nischa sig genom att skapa rum och bjuda in företag inom ett visst segment att etablera sig i staden samt skapa attraktiva utbildningsplaster inom samma nisch. Detta kommer att locka flera likasinnade till småstaden samtidigt som man tillvaratar den kunskap som redan finns på orten.

En stad utgörs av människor inte byggnader

En stads existens är helt beroende av människor.

En plats fylld av byggnader men inga människor är ingen stad. En plats fylld med människor men inga byggnader kan vara eller kan bli en stad.

En kåkstad är fortfarande en stad. (Foto: Franklin Reyes)
En kåkstad kan fungera som en stad trots att det saknas "riktiga" byggnader. Municipio Libertador, Distrito Capital, Caracas, Venezuela. (Foto: Franklin Reyes)

KÄRNAN – STADENS SOCIALA FORM
Väljer människan att stanna på en byggnadslös plats kommer enklare bostäder att sättas upp, tält och kåk kommer att fyllas med nödvändiga funktioner som behövs för ett drägligt liv. En platsekonomi med utbyten av varor och tjänster uppstår.  I början kommer en enklare sjukvårdsinrättning att etableras. Även en ledningsorganisation kommer att ta form som samordnar ansvar av t ex avfallshantering . Enklare regler kommer att instiftas. Detta är en stad, detta är stadens sociala form. Kärnan.

SKALET – STADENS FYSISKA FORM
Senare kommer byggnader som anses vara till gagn för alls kommer att byggas i mer hållbart material. Detta skapar stadens fysiska form. Skalet.

(Foto: Franklin Reyes)

Jane Jacobs om blomstrande mångfald i kvarter och stadsdelar

Jane Jacobs om fyra villkor som måste uppfyllas för att åstadkomma blomstrande mångfald i kvarter och stadsdelar:

  1. Stadsdelen, och så många av dess beståndsdelar, måste fylla mer än en primär funktion; helst mer än två. Dessa funktioner måste medföra närvaron av människor som rör sig utomhus på olika tider och av olika skäl, men som kan använda många faciliteter gemensamt.
  2. De flesta kvarter måste vara korta, vilket innebär att tvärgatorna och gathörnen  måste komma tätt.
  3. Stadsdelen måste bestå av en blandning av hus som varierar i ålder och skick; en försvarlig  del av dem ska vara gamla, så att den nödvändiga avkastningen också varierar. Denna blandningen måste vara ganska finkornig.
  4. En tillräckligt hög koncentration av människor måste finnas i området, oavsett varför de befinner sig där. Detta gäller även de som vistas där därför att de bor där.

Sidan 176 i Den amerikanska storstadens liv och förfall av Jane Jacobs.

Jane Jacobs om effektiv fysisk stadsplanering

Effektiv fysisk stadsplanering bör enligt Jane Jacobs följa dessa målsättningarna:

  1. Främja levande och intressanta gator.
  2. Låta dessa gator bilda ett sammanhängande nätverk som möjligt i en hel stadsdel av potentiell storlek och makt.
  3. Använda parker och torg och offentliga byggnader som delar i detta nätverk; använda dem för att öka och knyta vävens komplexitet och mångsidighet. De ska inte användas för att skilja olika användningsområden eller bostadsområden från varandra.
  4. Förstärka den funktionella identiteten hos hos områden som är stora nog att fungera som stadsdelar.

Sidan 153-154 i Den amerikanska storstadens liv och förfall av Jane Jacobs

Äkta och oäkta stigmatisering av ungdomarna i olika bostadsområden

När det kommer till stigmatisering och användning av diskurser som personer i bostadsområdena själv använder sig av för attt beskriva sig själv (Bor vi i samma stad?: om stadsutveckling, mångfald och rättvisa. Broms, Wessel O., Tunström,M. & Bradley, K. red., 2005:111) måste man skilja på äkta och oäkta stigmatisering.

I Åstorp, en mellanstor ort med ca 7000 invånare i tätorten, har vi t ex bostadsområdet Ormastorp med ett antal flerfamiljshus byggda under miljonprogrammet. Området har fått en stämpel om att vara invandrartät samt fylld av drogmissbrukade, ”white trash”-svenskar. Dock talas det framförallt mest om problem med invandrare från området. Jag har t o m träffat personer som inte vill gå för nära området när de är ute och går med sina hundar för att de är rädda att någon ska stjäla dem.

Flerfamiljshus på Ormastorpsområdet ("Blattegården" i ungdomligt tal) i Åstorp.
Flerfamiljshus på Ormastorpsområdet ("Blattegården" i ungdomligt tal) i Åstorp.

Nästan dagligen går jag själv igenom området och måste säga att det är ett av trevligaste områden att gå igenom, här hittar du människor som är ute och rör på sig, människor som samtalar, barn som leker, personer som ligger och solar en sommardag, det är ett av de livfullaste områdena i Åstorp. Det är något som du nästan inte ser någon annanstans i Åstorp, inte ens i Åstorp centrum.

BILDEN OM ATT DET ÄR ETT PROBLEMOMRÅDE
Var kommer då den här bilden av Ormastorp skulle vara ett problemområde? Jag tror inte det finns fler problem per hundrade invånare än i någon annan del av Åstorp. Däremot har ungdomarna här, liksom ungdomarna från andra delar av Åstorp anammat en idé om att ha en annorlunda identitet. De är ett kompisgäng som ser sig som annorlundare än kompisgängen från Backarna, eller från Norr, eller från Öster, eller Dala. De presenterar sig som BG, ”Blattegänget” från ”Blattegården”. De ger sken av att ha en viss gängkultur, de rappar, de pratar, de sprider sin bild av gänget och livet i Blattegården.

Denna påhittade kultur är något som man från början egentligen ser som en kul grej, den blir populär, man skrattar lite och synen på området sprider sig land andra ungdomar på ett skämtaktigt sätt. Efter ett tag blir detta den allmänna bilden av området, folk talar om det, man tror att det är ett äkta problem och man glömmer bort alla andra från området som inte syns eller hörs. Ungdomarna har alltså gjort en lyckad marknadsföring av sin skenkultur.

Sådana här skenkulturer brukar försvinna och dö ut så fort de som drog igång trenden blir äldre, skaffar jobb, växer upp och inte längre har tid att ”leka” på samma sätt längre. Dock bör man alltid ta detta med allvar från kommunen och stadsplaneringens håll då det alltid finns en risk att en yngre generation anammar tanken och missar kärnan med det humoristiska inslaget. Man tror på en äkta gängkultur som eskalerar i gängkriminalitet med inspiration från amerikanska Hollywoodfilmer.

SÅ HÄR BÖRJAR DET
Hanozy -Alltid på G
Hanozy en duktig rappare från Åstorp gjorde ett utmärkt jobb för att sprida bilden av området Ormastorp ”Blattegården”.

Guds stad (Cidade de Deus)
Se hur våldet eskalerar i förorterna runt Rio de Janeiro när ungdomskulturen går i arv till andra generationer. (Filmen är bättre än trailern).

Köp filmen Guds stad (Cidade de Deus)