Denna artikel ingår in en serie där jag diskuterar stadskärnans framtid där jag anser att det är en förlegad syn att se centrum som ett handelscentrum och att man istället bör eftersträva att skapa ett aktivitetscentrum. Alla artiklar i serien samlas i kategorin aktivitetscentrum.
Ulf Liljankoski
Om Aktivitetscentrum – Lekplats i centrum
Aktivitetscentrum, eller som jag förenklat kallar det ”Lekplats i centrum”, är ett av mina stadsplaneringsprojekt där jag jobbar med att förstå problemet med döende stadskärnor. Jag vill hitta lösningar som möjliggör en levande stadskärna och hitta alternativa sätt att se och utveckla stadskärnans roll i samhället.
Aktivetetscentrum, "Lekplats i centrum", handlar om att vi måste sluta att se stadskärnan som ett handelscentrum och istället börja fokusera på den viktigaste rollen där stadskärnan är en mötesplats som tillgodoser ett grundbehov av social kontakt samt ett grundläggande basutbud av varor och tjänster. Vi måste hitta alternativ till stadskärnan som tar tillvara både behovet av bashandeln och de sociala aspekterna, det bör inte vara en plats enbart för handel.
Stadskärnans påstådda problem
I städer av olika storlekar diskuteras ofta problemet med stadskärnan död. I många fall pratar man om att butikerna stänger och stadskärnan ligger alltmer öde, otrygg och livlös. Problemet skylls i på externa köpcentrum utanför orten som lockar till sig kunderna med ett rikt utbud av butiker, långa öppettider, möjligheten att ta skydd undan väder samt gratis och lättillgängliga parkeringsplatser.
Kärnan i diskussionen handlar om att vi vill ha mer folk i stadskärnan, problemet är folktomhet. Ingen vill vara i den den tomma stadskärnan, det är både tråkigt och otryggt.
Den vanligast förekommande lösningen på problemet som brukar presenteras av cityaktörer är längre öppettider i butikerna, söndagsöppet samt god tillgång till billig, helst gratis, parkeringsplats för kunderna i stadskärnan. Med hjälp av ännu mer handel ska man locka folk till stadens centrum. Cityhandeln ska rädda cityhandeln!
Fokus ligger som ni kanske märkt på handel. Av någon anledning har välfyllda gator och torg förknippats med handel. Är vi lediga en söndag ska vi givetvis fördriva tiden med att shoppa, för shopping är det enda som får oss att gå ut på gatorna är kärnan i resonemanget.
En stadskärna full med tomma lokaler. (Foto: Ulf Liljankoski)
Stadskärnans reella problem
Stadskärnans verkliga problem har dock inte enbart med handel att göra. Det handlar även om sociala möjligheter, tillgänglighet och miljömässiga problem.
Det är lätt att stirra sig blind på handeln när man ser de öde stadskärnorna där butikerna stänger en efter en och butikslokalerna ligger tomma med texten ”Lokal uthyres” i vartannat fönster.
För att förstå stadskärnas och cityhandelns placering samlade på en plats måste vi dock gå längre tillbaka i tiden. Anledningen till att handeln ofta ligger samlad i en stad är att det en gång i tiden, av olika anledningar, etablerats en viktig marknad på platsen.. Folksamlingen som lockats till platsen på grund av handeln möjliggjorde ytterligare etableringar av handel och butiker i samma område då det spontant uppstår ett behov av utbyte av varor och tjänster där människor samlas.
Varför rädda stadskärnan?
En fråga som dyker upp när vi pratar om att ”rädda stadskärnan” är varför vi ska rädda stadskärnan? Fyller stadskärnan egentligen ett behov?
Några av de viktiga egenskaper som stadskärnan har är:
Skillnad på små och stora orter
Större orter
När man diskuterar tillgängligheten är det viktigt att förstå att både tillgängligheten och miljöaspekten spelar en större roll när det kommer till mindre orter. Externa köpcentrum ligger normalt i närheten av större städer och möjligheterna till att använda sig av kollektivtrafiken från staden till köpcentrumet gör det inte svårare eller miljömässigt sämre än att ta sig från de yttre stadsdelarna till stadens centrum. Samtidigt kan staden erbjuda en relativt god tillgång till varor och tjänster som inte är allt för svårtillgängliga inom kortare distanser, även om centrumhandeln inte kan erbjuda allt.
Mindre orter
Problem blir större i mindre orter. Miljömässigt blir det svårare att ta sig till ett externt köpcentrum och valet faller lätt på bilen. Tillgängligheten blir mer lidande då det oftast bara finns en specialbutik på orten och när denna stänger på grund av fallande kundunderlag är man hänvisad till närmsta stad eller köpcentrum.
Förstå vad vi vill uppnå
Jakten på kunder
Den vanliga och allmänna diskussionen brukar som sagt fokusera på att vi måste rädda cityhandeln. Cityhandeln som enligt antagandet skapar livet i stadskärnan. Vi behöver butiker för att locka människor till stadskärnan.
Anledningen till att fokus hamnar just på butiker och butiksdöden är att det idag är just butiker som är den mest väletablerade aktören i stadskärnorna. När deras försäljning sjunker och kundunderlaget sviker gör man stora insatser och för fram sin talan. Handlarna och de föreningar de är anslutna till är duktiga på handel, de representerar handel och de jobbar för mer handel. Man tar till de verktyg som man själv hanterar väl, man använder sig av den kunskap man besitter, och cityhandlarnas kunskap kretsar framförallt kring den klassiska synen på hur handeln i stadskärnan ser ut – man ser stadskärnan som ett handelscentrum.
En cityhandlare vill inte att du sitter i en park och dricker ditt eget kaffe, ligger och läser en bok i timmar i solen eller spelar schack vid en bänk. De vill att du köper kaffe på kaféer, köper böcker som du tar med dig hem, köper en ny bikini som du ska ha med dig till stranden eller köper ett spel som du ska ta med dig hem. Det är den grupp som hörs mest när människorna försvinner från stadens centrum. De jobbar med handel, de kan handel och de fokuserar på handel. Därför låter det som om det är handeln det är fel på och nära tillhands ligger antagandet att det är handeln som måste förändras. Stadskärnan ska se ut som idag med sina butiker, men förbättras, utvecklas i i tiden där externhandel och e-handel får en allt större roll hos konsumenterna.
Cityhandlarna är inte intresserad av fler människor, de är intresserade av fler kunder. Deras jakt på kunder gör satsningarna missriktade.
Skapa en attraktiv stadskärna
Jag anser att man missar den viktigaste delen i problemet. Problemet är inte att det inte finns tillräckligt med handel i stadskärnan, problemet är att det finns för lite människor. Shopping är inte den viktigaste och enda sociala form som lockar oss ur husen. För att få människor till centrum måste vi ta reda på vad det är som lockar ut folk och komma på hur vi kan kombinera detta med med stadskärnan.
En solig dag föredrar jag själv att koka lite kaffe, hälla det i en termos, ta med dig en bra bok eller en musikspelare, ring en vän och sätt mig i en park. En annan vän föredrar att packa ryggsäcken med pannkakor och saft och ta med barnen på äventyr på ortens största lekplats. Det finns alltså andra trevliga saker att göra en solig söndag. Vem bryr sig om shopping?
En lekplats i centrum kan vara ett sätt att locka fler människor till stadskärnan. (Foto: Ulf Liljankoski)
Det är sådana här utflykter vi ska möjliggöra i stadskärnan, och för att göra det måste vi ska omskapa vår bild av stadskärnan. Vi måste möjliggöra att en lekplats ligger i centrum, att det finns möjlighet för barnen att leka säkert i stadskärnan, göra det mögligt att ta del av kultur och rekreation mitt i centrum. Lyckas vi skapa en attraktiv stadskärna kommer människor att samlas där oavsett om de har ett inköpsbehov eller inte. Människor lockar flera människor, och där folk samlas skapas ett behov av utbyte av varor och tjänster.
Möjligheten att omforma en stadskärna ser olika ut, och vad som kan och bör placeras i centrum skiljer sig mellan olika städer. Det är också beroende av storleken på staden. I en mindre ort passar kanske inte ett museum eller scen, istället passar en lekplats eller ett utomhusgym bättre.
Exempel på aktivitetscentrum
För att ytterligare beskriva vad jag menar med att skapa ett aktivitetscentrum ska jag ge ett exempel på en mindre ort där stadskärnan lever en borttynande tillvaro och där alltfler butikslokaler står tomma. Exemplet baseras på hur stadskärnan i Lekstorps kommun och hur det kunde ha sett ut idag om man satsat på att utveckla ett stadskärnan i riktning med tanken kring aktivitetscentrum.
Lekstorp idag
Lekstorp är en tätort och centralort i Lekstorp kommun som ligger ca 2 mil utanför en större stad. Invånarantalet är ca 9500 i tätorten. Lekstorp centrum har en stadskärna som alltmer töms på butiker. Butiksdöden kan skyllas på att kundunderlaget i centrum sviker då de flesta personer letar sig utanför stadskärnan för att sköta sina inköp.
Som de flesta småstäder har även Lekstorp ett centrum med lokaler, framförallt avsedda för handel och butiker, där invånarna tidigare kunnat uträtta sina vardagliga inköpsbehov. Idag har dock många av dessa butikerna stängt och många av de som fortfarande driver butiker i centrum har gett upp hoppet och väntar på rätt tidpunkt att lägga ner sin verksamhet. Går man längst de centrala gatorna i Lekstorp gapar de tomma skyltfönsterna och i vissa kan man se skyltar med texten ”Lokal att hyra”. Även gatorna är tomma och öde då invånarna inte har någon möjlighet att uträtta sina inköpsbehov i stadskärnan och man har därför sökt sig någon annanstans.
Anledningen till att butikerna stänger kan bero på flera olika saker, men det som diskuteras flitigast är att handeln flyttat ut till de köpcentrum som ligger ca 20-30 minuters bussfärd utanför Lekstorp, eller 10-15 minuters bilfärd.
Problemet för Lekstorps centrum är dock tudelat då det när man frågar runt framkommer det att de stora problemen anses vara att:
Punkt ett är ett vanligt antagande om att butikerna är en viktig funktion för att skapa ett levande centrum, meden punkt två pekar på att ett centrum inte bara är ett handelscentrum, det fyller också en social funktion för invånarna. Man saknar två separata saker i stadskärnan: butiker och människor.
Lekstorps stadskärnas utformning idag
I exemplet har jag jobbat med att ta fram nya idéer för att återskapa ett levande centrum. Ett centrum där handeln inte spelar en central roll utan istället fått en sekundär roll. Handeln lockas dit människorna är, därför måste vi locka människor till centrum.
I dag ser Lekstorps centrum ut så här:
Det vita huset, ”Vita Villan”, nederst i bilden är idag en populär restaurang och hotell. Bakom det vita huset ligger en röd byggnad som är kommunhuset. Längst upp till höger i bilden ligger en gul byggnad som är ortens buss och tågstation. Stadskärnan har alltså ett bra läge om man vill ta sig dit med kollektivtrafik. (Bild: Ulf Liljankoski)
Framför det vita huset ligger kommunparken med sin rosa japanska körsbärsträd. Går man över vägen kommer man fram till ett tätt buskage där det bakom finns en oanvänd och igenvuxen tomt som inte används till något. Enda gången det används är när den lokala marknaden anordnad under en helg och folk tömmer blåsan i skydd av buskar och träd.
Centrum har också ett stort torg som delas upp av bilvägarna som korsar stadens centrum.
På den större torgytan upp till vänster i bilden ser man ofta barn både springa runt och leka runt fontänen, men även spela bolla. Säkerheten blir dock ett hinder för leken då bilar, även om det bara är ett fåtal bilar som numera passerar under helgerna.
På helgerna och på vardagar efter de få kvarvarande butikernas, restaurangernas och kontorens stängning ligger stadskärnan öde. Du kan vandra genom centrum utan att möta en enda person.
Centrum anses vara en tråkig plats och den vanligaste anledningen till att man passerar är att man är på väg till buss- och tågstationen.
Det spelas boll på torget i Lektorps folktomma stadskärnan. Den passerande trafiken är en säkerhetsrisk. (Foto: Ulf Liljankoski)
Möjligheter att utveckla Lesktorps stadskärna
Min lösning för att skapa en levande stadskärna i centrum är inte att försöka fylla de tomma lokalerna med butiker. Butikerna har inte ett tillräckligt stort kundunderlag som rör sig i centrum.
Istället måste vi hitta funktioner som kan berika stadskärnan och locka människor till platsen.
I Lekstorp finns det bland annat ett väldigt populär lekplats som lockar föräldrar och barn under stora delar av dagen. Samtidigt bör man ta tillvara att det redan visat sig finnas att vilja att spela boll och leka i centrum.
Lösningen är att stänga av delar av centrala gatorna för biltrafik och skapa, hör och häpna, en gågata som inte är avsedd för shopping, utan en gågata som är avsedd för lek.
Till skillnad från vad många av de lokala handlarna tror så kommer detta inte att påverka handeln negativ på g rund av sämre tillgänglighet och försvunna parkeringsplatser. De centrala delarna har redan god tillgänglighet av närliggande parkeringsplatser som inte har längre avstånd till butikerna än vad parkeringsplatserna ute vid köpcentrumen har till sina butiker.
När dessa gator är avstängda kommer vi att ha möjlighet att etablera både en lekplats och andra aktiviteter i centrum. Bland annat kan vi utnyttja det oanvända grönområdet till att bygga en lekplats som lockar både vuxna och barn till området.
I exempelbilden nedan har jag även lagt in en basketplan för att visualisera på att även andra aktiviteter kan läggas i de centrala delarna. Det är dock av yttersta vikt att man tar tillvara medborgarnas behov och intressen när man väljer vilken typ av aktivitetsplats som ska placeras i stadskärnan.
Så här skulle Lekstorps centrum kunna se ut:
På bilden har gågatan markerats med en rödaktig beläggning. Aktivitets- och lekplatsen har placerats där det tidigare låg outnyttjad mark. Gågatan gör att barn och vuxna kan röra sig obehindrat och leka över hela torget. (Bild: Ulf Liljankoski)
Vad vi uppnår med att skapa ett aktivitetscentrum
Det vi uppnår med att etablera en populär lekplats och andra aktiviteter i centrum är att vi lyckas få människor att samlas på platsen. Det blir ett levande område som i sin tur lockar fler människor till platsen.
När människor samlas på en plats, oavsett om de kommer dit för att leka, utöva sport eller bara lockas dit för att sitta på bänkarna och tittar på andra människor skapas ett naturligt behov av utbyte av varor och tjänster. Sitter du på bänkarna en varm dag blir någon sugen på en glass eller läsk, en annan blir hungrig när man är med barnen på lekplatsen och bestämmer sig för att gå till restaurangen, en tredje dyker upp för att vännen har ringt och frågat om hen ska följa med och fika.
En regnig dag söker dag söker man skydd undan regnet i kaféet eller i butikerna samtidigt som man passar på att fika eller shoppa. Det är här handeln börjar, ett nytt kundunderlag har lockats till stadskärnan, samtidigt som vi skapar en attraktiv stadskärna dit folk gärna går för att umgås. På nytt har vi skapat en mötesplats som möjliggör idéutbyten, nya vänskaper och som fyller ett socialt behov. Sociala behov och ekonomi går hand i hand när vi talar om en levande stadskärna, men det är inte de ekonomiska intressena som kommer först.
En lekplats i centrum kan bli räddningen för stadskärnans sociala funktion samt centrumhandeln. (Bild: Ulf Liljankoski)
Att utveckla idén kring aktivitetscentrum
Jag mottar jag gärna förlag och tankar kring idén om aktivitetscentrum, Lekplats i centrum. Detta är idé som hela tiden utvecklas.
Det fattas också en hel del forskning i ämnet samt finns det behov av att se över hur mark- och taxeringsvärden styrs. Ett av dagen stora problem är att man är ovillig att lägga parker och lekplatser i de centrala delarna där handeln idag anses vara den viktigaste aktören. Å andra sidan är markvärdet på dessa platser övervärderat. Markvärdena och hyrorna i stadskärnan måste bli marknadsanpassade och styras av efterfrågan, samtidigt måste man förstå att andra funktioner som till exempel park, lekplats, bibliotek, kulturhus, idrottsanläggningar och andra offentliga utrymmen skapar ett mervärde och därmed kompensera för den mark platsen tar i anspråk.
För ytterligare information kan man läsa artiklarna på blogg som jag samlar under kategorin "Aktivitetscentrum" eller "Lekplats i centrum":
http://stadsplanering.se/kategori/aktivitetscentrum/
Om Stadsplanering.se
Ulf Liljankoski is a proud sociologists and urban planner, working with urban planning, e-commerce and e-marketing. Writer, entrepreneur, pirate and passionate dreamer without enough cash. CEO at Lilon AB - Arkitektur, stads- & samhällsplanering.
Connect with me on LinkedIn:
Ulf Liljankoski
Jag tror jag börjar förstå lite mer hur du tänker, den här posten gav en hel del intressanta tankeställare. En intressant iakttagelse är att vi båda identifierar parken bakom häcken som impediment/rivningstomt eller vad det nu var från början som något som inte är stadsmässigt. Jag tänker mig dock en något annorlunda lösning.
Din lösning tycker jag har lite ödslighetsvarning. Stadsrummet flyter än mer ut i väldigt stora öppna ytor som inte upplevs som stadsmässiga. Jag hade nog valt att bebygga ödetomten som parkifierats med någon form av blandad bebyggelse i ungefär tre plan. Kanske lokaler som kan vara antingen bostäder eller verksamhet i botten och renodlade lägenheter ovanför. Då hade man på sikt kunnat få till en fin innergård innanför också. Parken med de japanska körsbärsträden känns mer naturlig att arbeta med för att skapa någon form av aktivitetscentrum. Det har en naturlig koppling till den redan populära restaurangen. Jag skulle också ha lämnat den fina storgatan som går i bildens x-axel som bilgata och enbart gjort gågata av den som går i y-led (mellan parkerna). Torget överst i bild tror jag dessutom hade behövt något eget. Kanske någon form av skate/bmx-anläggning mellan det höga översta huset i bilden och längan som går parallellt? Då får man kanske två spännande spots, en för mera barnfamiljer och en för tonåringar som ligger nära varandra och som gör att grupperna möter varandra i lagom omfattning på fiken och i affärerna.
Jag tror det där med ”ödslighetsvarning” är det som är den mest skrämmande tanken med idéen, men dock här måste man ta in hur sovstaden idag ser ut. Den är redan ödslig och inga butiker eller företag vill etablera sig i de tomma lokalerna. Att bygga fler bostäder anser jag inte lockar fler till stadskärnan, och antalet inflyttade i nya bostäder ökar inte antalet personer i rörelse i centrum för att skapa en livfull och livskraftig kärna som kan hjälpa till att återetablera behovshandeln.
Det viktiga är också att inte titta på småstäderna på samma sätt som större städer. Småstäder kommer alltid att ha en naturlig ödslighet om man jämför med storstäder.
Har du vägarna förbi Åstorp en dag så säg till så kan jag anordna en ”stadsvandring”. Kanske ser du något jag inte ser, samtidigt kan jag tydligare visa problemen i en sådan liten stad.
Absolut! Jag lovar att höra av mig om jag har vägarna förbi. Och jag kan dela din uppfattning om att de riktigt små samhällena har någon form av naturlig ödslighet. Men man måste väl inte spä på det?
Sen förstår jag inte hur du tänker om liv och rörelse tror jag. Du menar alltså att fler boende i centrum inte ökar rörelsen och inte ökar underlaget för behovshandel? Det är ju själva förekomsten av boende på korta avstånd som skapar liv och rörelse. Man går till affären istället för att ta bilen och så vidare. Jag tror det bara är gött om vi kan öka befolkningstätheten i centrum. Med hjälp av lekplatsen och gågatan skapas ett unikt koncept som kan tilltala barnfamiljer. Gott om plats för trygg och säker lek utanför fönstret. Man kan sitta på balkongen och njuta av solen samtidigt som man kan hålla koll på sina knoddar. Samtidigt är det nära till järnvägsstation, pendling och arbetsliv. Den tänkta innergården kan stegvis transformeras till en grön oas där de stressade pendlarföräldrarna kan pusta ut mellan varven. Jag tror idén kan funka.
Just sådana här städer har ett stort problem med att de boende flyr från orten för att sköta handel och ta del av underhållning och uteliv. Att få ytterligare 50-100 personer hjälper inte att skapa ett underlag för butiker eller rikare socialt liv. Mycket fokus ligger just på att bygga mer bostäder, och det har tyvärr visat sig att det inte fungerar. att bygga fler lokaler är inte heller ett alternativ när gatorna redan är fulla med tomma lokaler. Det jag föreslår är alltså ett helt annat grepp för att lösa problemen med att återskapa ett centrum som tillgodoser ortens framför allt sociala behov och i förlängningen även inköpsbehov. Inköpsbehoven är inget man bör fokusera på då det bevisligen redan tillgodoses på annat sätt.
Problemet, som jag ser det, i dessa sovstäder är att deras stadskärnor, under de närmsta decennierna, inte kan bli så tätbefolkade att de skapar nytt liv. De som flyttar dit kommer fortsätta att dras, eller tvingas att åka, till närmsta större stad eller köpcentrum för att tillfredsställa såväl sociala behov som inköp.
Givetvis kan man försöka att bara fortsätta bygga bostäder, men en ort som inte kan erbjuda invånarna något annat än boende lockar inte lika många nyinflyttade som grannorten som har en levande stadskärna. Jag befarar att sådana orter bara blir sovande förorter till närbelägna större städer, vilket i sin tur jag inte tror att invånarna verkligen vill ha.
Jag menar dock inte att detta är enda lösningen på att rädda stadskärnor, men jag tror att det är ett bättre sätt att angripa problemet på.
För att få igång handel tycker jag att kommuner skulle satsa mycket mer på att utbilda och hjälpa till med att få invånare att våga ta steget att starta eget. Något som borde göras i samarbete mellan andra lokala näringsidkare och fastighetsägare. Men det blir en ännu större diskussion som jag tänkt återkomma till.
Jag tror inte ett gott försök till en lekpark dimensionerad efter det lilla samhällets förmåga ensamt får människor att flytta från stadens större lekpark. Den tilltalar kanske barnfamiljer som redan bor där främst när det är bra väder på sommaren och fina vårhelger. Den kommer ligga öde när den behövs som mest. Det blir lite som en pulkabacke, det är liv någon månad, i bästa fall. Jag tror nycklarna ligger i affärsliv, handel och arbete. De som arbetar i staden kommer vara mer benägna att göra sina ärenden i köpladan som finns där. De som har sitt arbete på orten utnyttjar nog gärna den lokala handlaren. Särskilt när bensinpriset ökar. Men vilka företag kan idag fungera?
Ett intressant verkligt exempel jag träffat på är en hårt nischad bokhandel som främst lever på webb men som valde att öppna en liten butik i ett litet samhälle. Den typen av aktörer borde gå utmärkt att attrahera och också skapa fler av. Ett annat intressant upplägg kan vara att erbjuda lokal till personer som vill jobba hemifrån ibland, säg någon dag i veckan. Allt detta skapar grund för lunchrestauranger, för fik och för bashandel. Vuxna människor med pengar att röra sig med.
Turism är en annan tillgång jag tror glesbygden är för dålig på att utnyttja. Visst, det ger ofta bara ekonomi säsongsvis, men om handlaren får många kunder på sommaren kanske sortimentet kan vara större också på vintern?
Ett genomgående problem är hur glesbygden på något sett har ett väldigt dubbelt förhållande till bilen. Den sägs vara livlinan men är också stor del i orsaken till att det lokala affärslivet dör. Svensson sätter sig i sin bil och puttrar till sitt jobb i staden och tar vägen förbi köpladan innan han puttrar till det lokala centrumet, åker GENOM detta för att landa på sin villauppfart utan att ha mött en enda annan lokal invånare. Att i glesbygden arbeta med den här frågan måste vara en stor utmaning.
Men på något sätt så handlar ju allt ytterst om vad invånarna själva gör av det. Jag kan tycka att många invånare tjötar så väldigt om att det är katastrof att det lokala affärslivet dör och att livet i centrum falnar. Själv tar de dock bilen in till stan för att göra sina ärenden. Det är alltid någon annan som ska stå för vitalitet, för kundunderlaget och för affärsverksamheten. Själv ska man fortsätta bila in till köpladan och sin trygga anställning i staden. Och ja... då blir det ju lite som det blir. Livet kan inte vara en kuliss. Och i det läget är det kanske bättre att säga "sovstad+skola, punkt"?
Nej, tanken är aldrig att man ska anlägga dubbletter av de funktioner som skapar liv i en stad. I exemplet ovan använder jag en lekplats, men det kan vara så mycket mer. Saken är alltså inte att man tar det som redan finns och sedan gör en likadan i centrum, utan att man från början skapar förståelse för att det är bättre att anlägga denna funktion centralt och inte perifert. Det handlar också om att hitta de grupper som kan tillföra stadskärnan något, den grupp som har behov av närheten till det utbud som finns eller kan utvecklas på orten.
Det som också tas med i beräkningen är just att en sådan plats oftast inte ligger öde, inte ens under vinter eller regn, samt att närheten till affärsverksamheter just stärker platsen brukstid.
Ovan resonemang kring "lekplats i centrum" är ett väldigt generellt exempel.
Gällande handeln så är jag inne på samma spår som dig. Jag har själv bedrivit e-handel i sex år (och gör det fortfarande) samt haft butik och lager i en sovstad (Åstorp). Min erfarenhet av detta är just det du säger att man kan få kunder som kommer utifrån. Själv hade jag kunder från stora delar av södra Sverige då jag har ett väldigt nischat utbud. Här kommer just tankarna kring utbildning och möten mellan invånare och näringsidkare in. Dessa mötesplatser och möjligheter måste skapas. I en sovstad finns inte dessa naturliga mötesplatser längre på grund av att invånarna flyr och söker sig åt ett annat håll, och de som kanske behöver dessa möten allra mest, för att komma loss, stannar på orten och fortsätter drömma. För dessa personer blir den lokala mötesplatsen viktig, den lokala träffpunkten, en mötesplats dit man inte ska behöva tvinga sig själv att gå till när man är trött, utan vill gå till för att man har vägarna förbi.
Även kommun har här en viktig roll att skapa dessa möten, att engagera lokala näringsidkare, att engagera invånare, att skapa en plats för såväl formell som informell utbildning och nätverkande. en av de största trösklarna som jag möter när jag träffar passionerade personer som vill starta ett företag är ofta rädslan för att ta steget att skriva på papperna som ska skickas in till Skatteverket och byråkratin kring att driva företaget. Här anser jag det vara viktigt att skapa enkla hjälpmedel för att göra detta och samordna företagare så att de kan dela på många av de kostnader som uppstår när man hyr lokal, tar emot betalning, bokföring etc.