Byggandet av arkitekturiskt utmanande byggnader och stadsutveckling

I många diskussioner och tankar kring dagens urbana utveckling hamnar ofta diskussionen om arkitektur och byggnader, med för ögat, utmanande och spännande design i centrum.
När arkitekturen har blivit ett marknadsföringsverktyg för städerna glömmer man bort att främja levande gator och torg. En levande gata behöver inte gigantiska byggnader som Turning Torso för att leva upp och torget kommer inte heller att leva upp  för att man bygger ett stort konferenscenter i glas intill. Levande gator uppstår när du kan locka många olika sorters människor till platsen som vill stanna till ett tag (se t ex Den amerikanska storstadens liv och förfall av Jane Jacobs).

Turning Torso är kul att titta på ett litet tag. Sen går man tillbaka till Malmö centrum.

Bilbaoeffekten (även kallad "Wow-faktor"-arkitektur) lurar alldeles för många okunniga politiker och även stadsplanerare till att bygga stort och ögonfängslande istället för att fokusera på gatan och utbudet av upplevelser som behövs för att locka människorna att komma, njuta och stanna. Det finns för många byggnader som man bara stannar till vid, fotograferar och sedan beger man sig iväg till närmsta gata med trevliga butiker och uteserveringar eller för att söka skugga i en park fylld med aktiva människor.

I framtiden vill jag hellre skryta om att ha skapat staden med lägst kriminalitet, staden med högst levnadsstandard, staden med mest nöjda invånare, staden med lägst hemlöshet, staden med lägst utsläpp, staden med den bästa kollektivtrafiken, staden med de bästa teatrarna...

Storleken på byggnaden är inte avgörande för hur lyckad din stad är!