Studieobjekt: Offentliga sittplatser i Barcelona

Denna artikel ingår in en liten snabbstudie av stadsplaneringen i Barcelona.

Under vistelsen i Barcelona tittade jag på vilka offentliga sittplatser som fanns. Sittplatserna delades upp i primära sittplatser såsom bänkar och stolar avsedde för att just sitta på och sekundära sittplatser såsom murar, pollare, fontäner, trappor och andra avsatser som användes som sittplatser även om det inte var deras primära funktion.

Bänkar kan användas av en eller flera samtidigt. I Barcelona står de ofta placerade på platser som skänker skugga. Foto: Ulf Liljankoski.

Bänkar

Bänkar var den vanligast möbleringarna för att skapa primära sittplatserna i Barcelona. De flesta bänkarna var placerade på ställen där det även fanns tillgång till skugga. Att placera bänkar nära träd och i skuggade platser gör det möjligt att sitta under en längre och vila än om bänkarna varit placerade på öppna och soliga platser.

Bänkarna gjorde det möjligt för sällskap att sitta tillsammans, men de användes även av ensamma personer. På platser med lite folk kunde man se flera bänkar där enbart en person satt på bänken, men på platser med ett med mer folk i rörelse samsades många gånger flera om samma bänk oavsett om de kände varandra eller inte.

Placeringen av bänkarna var oftast så att de som satt på bänkarna kunde blicka ut över ett torg, en gata där det fanns folk i rörelse, men i de fall då det fanns annat att titta på, t ex havet eller naturen, var bänkarna riktade åt detta håll. Bänkarna var alltså riktade åt det som kan tolkas som det viktigaste innehållet på platsen. I vissa fall är människan viktigare än naturen, och i andra fall är det andra kvalitéer som styr ritningen av bänkarna.

Stolar erbjuder en privat sittplats i en offentlig miljö. Foto: Ulf Liljankoski

Stolar

Stolar som var förankrade i marken var något som förekom på flera platser och ofta var de placerade tillsammans med bänkar på platser som erbjöd skugga.

En stol erbjuder en mer individuell plats att sitta på, ett utrymme som du inte behöver dela med någon annan, ändå är stolarna placerade nära andra stolar och bänkar. Det kan antas att de som väljer att sitta på stolarna vill vara en del av platsen och det liv som utspelar sig på platsen, vara en del av gemenskapen, samtidigt som man inte vill riskera att bli en aktör i rummets spel - man antar istället rollen som enbart observatör, eller kanske rättare sagt känslan av att enbart vara en aktör.

Trapporna som som leder upp till katedralen i Barcelona. Foto: Ulf Liljankoski

Trappor

Trappor fanns det på många ställe i Barcelona. Trappor i offentligt miljö användes framförallt till tre syften: Som ett sätt ta sig ner till tunnelbanan, som ett sätta att ta sig upp till en större offentlig, t ex kyrka eller statlig byggnad, samt som en plats avsedd för att sitta på.

Trappor erbjuder ofta en sittplats i solen. Foto: Ulf Liljankoski.

Trapporna som ledde ner till tunnelbanan användes normalt inte som sittplats då dessa trappor var trafikerade av fotgängare på väg till och från tunnelbanan.

De trappor som ledde upp till kyrkor och offentliga byggnader erbjöd i många fall en blick ut över ett torg eller gata med människor i rörelse.

Trapporna i hamnen är gissningsvis ett ekonomiskt sätt att erbjuda det stora antalet turister en sittplats där de kan njuta av sin horchata i solen. Foto: Ulf Liljankoski.

Trapporna, som man tydligen byggt för att erbjuda sittplatser, var placerade längst stranden och erbjöd en utsikt mot havet och hamnen. Det är en plats som förmodligen är planerad att framförallt tillgodose turisternas intresse för att njuta av solen samtidigt som man avnjuter en kall horchata vid havet. Att anlägga trappor som sittplats kan vara ett sätt att på ett ekonomiskt sätt erbjuda sittplatser till ett större antal personer samtidigt och placeras där man vet att efterfrågan efter sittplatser är stort.

Samtliga trappor erbjöd ofta en solig plats, förutom vid de tidpunkter då de skuggades av de byggnader i närheten.

I vätan på att komma in på Sagrada Família kan muren användas som en sittplats. Foto: Ulf Liljankoski

Murar

Murar var också en del av stadsrummet som användes som sittplatser. Muren som sittplats upplevdes som en tillfällig sittplats, en plats för människor i rörelse, människor som var på väg någonstans, men som var tvungna att sitta och vänta. Antingen vänta på en annan person eller vänta då man står i kö.

Fönsteravsatser fungerade som sittplats. Foto: Ulf Liljankoski

Fönsteravsatser

Breda fönsteravsatser användes som en kort paus- och sittplats medan framför allt turister försökte orientera sig och bestämma sig för år vilket håll man skulle gå.

Pollare används när man väntar en kort stund och om det inte finns några bättre platser att sitta på. Foto: Ulf Liljankoski

Pollare

Pollare längst gatan användes likt fönsteravsatser som en kortvarig och tillfällig viloplats. Beroende på storleken på pollaren kunde man antingen sitta på den eller enbart luta sig mot den. Dessa användes framför allt av personer som var på väg någonstans och antingen stod i grupp och diskuterade vart och vad de skulle göra, eller medan man väntade på någon annan i gruppen som var inne i en butik eller fotograferade en byggnad.

Pollare används som viloplats då det inte fanns några andra alternativ att sitta på.

Modulräcken längst trafikerade vägar fick användas för tillfällig vila medan man väntade på grön gubbe. Foto: Ulf Liljankoski.

Modulräcken

Modulräcken är ytterligare en tillfällig och kortvarig viloplats. Beroende på stadsrum kan de ha olika användningsområden då det på skolor ofta är en plats där man sitter en längre tid med sina vänner. De modulräcken jag hittade i Barcelona låg dock i närheten av större trafikerade gator och användes som en viloplats medan man t ex väntade på att man skulle få grönt ljus att gå över gatan.