Idag skriver Fastighetstidningen att "HSB planerar att bygga ett 'Turning Torso'-projekt i Stockholms innerstad och lanserar nu en tävling för arkitekter".
Man citerar Håkan Falk, vd på HSB Bostad med orden "Vi tänker bygga ett Turning Torso-projekt i Stockholms innerstad. Stockholm behöver ett spektakulärt landmärke" och "Turning Torso är ett bra exempel på en byggnad som gett Malmö ett uppsving och en ny spännande profil".
Turning Torso i Malmö. Foto: Ulf Liljankoski
Nu skulle jag vilja ha svar på följande frågor:
1. Vilka är argumenten för att "Stockholm behöver ett spektakulärt landmärke"? Vad kommer det att tillföra staden förutom ett "spektakulärt landmärk"?
2. På vilket sätt har Malmö fått ett uppsving och en ny spännande profil genom Turning Torso?
Läs mer
HSB Stockholm lyfter framtidens boende (HSB.se)
HSB bygger ”Turning Torso” i Stockholms innerstad (MyNewsDesk)
Stockholm kan få egen "Turning Torso" (Betong.se)
HSB planerar för ”Turning Torso” i Stockholms innerstad (Fastighetssverige)
HSB vill bygga "Turning Torso" i Stockholm (BYGGnyheter.se)
Turning Torso i Stockholm? (FastighetsNYTT)
HSB bygger nytt landmärke i innerstan (Södermalmsnytt)
De vill bygga Stockholms svar på Turning Torso (di.se)
HSB testar Turning Torso i Stockholm (Arkitektur.se)
Om Stadsplanering.se
Ulf Liljankoski is a proud sociologists and urban planner, working with urban planning, e-commerce and e-marketing. Writer, entrepreneur, pirate and passionate dreamer without enough cash. CEO at Lilon AB - Arkitektur, stads- & samhällsplanering.
Connect with me on LinkedIn:
Ulf Liljankoski
Den stora frågan är ju annars hur en kopia av en annan stads landmärke någonsin kan anses spektakulärt, ge spännande profil och uppsving...
Ett argument är att Stockholm av många upplevs som en småtråkig och statisk stad där inga ändringar tillåtits på 50 år, och en väl synlig och spektakulär byggnad skulle kunna ändra på det. Ett annat är att stora delar av staden har en fullständigt platt skyline som inte gör någon glad mer än det fåtal som gillar illusionen att leva i en skog. Sedan finns en uppsjö av goda argument för att inte förbjuda bebyggelse på höjden: Det blir tätare och därmed miljövänligare, de minimerar skuggproblematiken, de erbjuder en orienteringspunkt i staden, många är beredda att slanta upp för att bo med rejäl utsikt, turister gillar centralt belägna utsiktsplatser, företag och hotell gillar väl synliga byggnader som hjälper till att marknadsföra dem, spektakulära byggnader bidrar till att stärka stadens varumärke. Och så retar de en och annan konservativ modernist, och det är en varm och skön känsla åtminstone för mig.
Landmärken som på något sätt ska sätta en plats eller stad på världskartan känns lite uttjatat eller möjligen förlegat. Eller är det ordet landmärke som stör mig? Visst har Sydney Opera House satt djupa spår och många människor har någon form av uppfattning om byggnaden, vare sig man tycker om den eller inte. Just det projektet utgör förresten ett exempel i boken "Great planning disasters" av Peter Hall, där kostnaden skenade iväg enormt, till stor glädje för medborgarna, eller?
Ska då Stockholm ha detta "landmärke"? - tja, varför inte? - men att skapa en kopia av Turning Torso, eller något som liknar den byggnaden, känns som konstgjord andning eller rentav brist på fantasi. Jag skulle kunna sträcka mig så långt som till att säga att det känns lite sandlåda över det - har Malmö en sådan byggnad ska vi också ha en.
Låt hellre Stockholm utvecklas på höjden, rent generellt , ja där det är lämpligt förstås, och gör staden spännande och attraktiv. Att bygga på höjden är ur ett hållbarhetsperspektiv vettigt då ny mark inte behöver tas i anspråk och människor kan nyttja befintligt transportsystem samt den infrastruktur i övrigt som finns till buds.Att lägga till en eller några få våningar, med lite annorlunda arkitektoniska attribut, kan göra en nog så spännande och intressant stadsmiljö.
Ska ni bygga något eget så gör en "Bending banjo" eller "Twisting trombone" eller något annat putslustigt. Nej, skämt åsido, något unikt och eget känns som det väsentliga i sammanhanget.