Pyttebron i Ängelholm. Fallstudie: Kommunal utvecklingsplanering

by Ulf Liljankoski on 12 maj, 2012 · 2 comments

in Studieuppgifter

Detta inlägg ingår i en serie publicerade studieuppgifter som vi skriver vid utbildningen Stadsbyggnad, stadsutveckling & planering på Malmö högskola. Detta är ett grupparbete vi gjorde i kursen Planeringsteori och demokratiska processer.

Pyttebron i Ängelholm

Fallstudie: Kommunal utvecklingsplanering

av
Saman Ataeian
Fevzi Hoxha
Ulf Liljankoski
Vesna Stevic

Inledning
I Trafikplan för Ängelholm 2011-2020 diskuterar man trafiken i Ängelholm fram till år 2020. Ett av målen i trafikplanen är att minska motortrafiken i centrum och öka tillgängligheten för motortrafiken till bland annat nordvästra delarna, ett område som på senare åren har utvecklats med ny bebyggelse. För att komma fram till en ny trafikplan har man tagit fram ett nollalternativ för att se hur trafikutvecklingen ser ut om man inte förändrar något, man har också tagit fram ett par andra alternativ där man beräknat hur mängden motortrafik påverkas i Ängelholm centrum om man väljer att leda om trafiken längst nya trafikleder.

De två bästa, enligt Ängelholms kommuns utredning, av alternativen handlar om att förlänga riksväg 13, Klippanvägen, och leda trafiken via en ny bro över Rönneå. Den nya bron planerar man att bygga på en plats där det redan ligger en gammal bro, Pyttebron.

Förslaget om att bygga en ny bro har resulterat i stort intresse i frågan samt reaktioner från allmänheten och en grupp som vill värna om Pyttebrons fortsatta existens anordnade namninsamling för att få en folkomröstning till skott. I augusti 2011 hade man samlat ihop ca 5000 namn med krav på folkomröstning. Efter att 49 av 51 i kommunfullmäktige som sagt ja till en omröstning resulterade detta i att kommunen anordnade en folkomröstning den 27 november 2011. (SVT.se 2011)
I Folkomröstning deltog 10937 personer, 34,47 % av det folkberättigade i Ängelholms kommun. Folkomröstningen resulterade i att 59,73 % röstade nej till att bygga Pytteleden och därmed röstade man också nej till att bygga om samt nej till att riva Pyttebron (Ängelholms kommun 2011d).

I december 2011 valde dock kommunen att gå emot folkomröstningen och ändå gå vidare med planerna om att bygga Pytteleden och därmed påverka Pyttebron.

Pyttebron i Ängelholm. Foto: Vesna Stevic

Pyttebron i Ängelholm. Foto: Vesna Stevic

Pyttebron
För att skapa en förståelse för medborgarnas engagemang kring Pyttebron tänkte vi även ge en historisk introduktion till bron, samt förklara varför kommunen ser denna sträcka som ett bra alternativ för att utveckla vägnätet.

Pyttebrons historia
Pyttebron var en gång en järnvägsbro som ingick i en järnvägsled mellan Ängelholm och Klippan. Leden kallades i folkmun Pyttebanan. Namnet Pyttebanan kommer från ordet pytte som betyder höna på skånska. Anledningen till att järnvägsleden kom att kallas Pyttebanan var att en snickare vid namn Johan Wilhelm Hall lät sina hönor sprätta runt längst järnvägsvallarna. Hönornas närvaro vid järnvägen upplevdes som störande och snickaren drogs inför rätta och dömdes till böter. Hall skrev sedan en dikt om händelsen som blev populär på orten där pyttorna (hönorna) och järnvägen nämndens, och efter detta kallades järnvägsleden för Pyttebanan och bron fick namnet Pyttebron.(Scherman 2010)
Järnvägsleden är numera nedlagd och Pyttebron har fungerat som gång- och cykelbro sedan 1958. (Ängelholms kommun 2012)

Pyttebron idag
Idag är spåren från järnvägsleden borta men i stora delar av samma sträcka går idag riksväg 13, Klippanvägen, som går mellan Ängelholm och Ystad via Klippan. Pyttebron diskuteras som ett bra och naturligt alternativ för en fortsättning på riksväg 13 och avlasta Ängelholm centrum från motortrafik. Man diskuterar hos kommunen att bygga ut riksväg 13, riva Pyttebron och på samma plats bygga en ny bro för motor-, cykel och gångtrafik.

Frågeställning
I vår frågeställning har vi valt att titta på expertrollen i förhållande till medborgarrollen och hur dessa olika roller haft möjlighet att påverka besluten samt vilka argument som lyfts fram som viktiga i förhållande till vad man vill uppnå med de trafikmål som kommunen satt upp. Vi vill titta på om medborgerliga och demokratiska rättigheterna fått stå undan för expertkunskap och hur detta i så fall påverkar det framtida förtroendet för folkomröstningar och demokrati.
Vår frågeställning blir således:
Frågeställning:

  • Finns det några goda skäl till att kommunen avfärdar resultat av en folkomröstning?

Frågan kommer vi att belysa ur ett demokratiperspektiv med hjälp av Rune Premfors (2000) teori om den starka demokratin samt med hjälp av Stig Montins bok Den moderna kommunen (2007) gällande hur dagens syn på folkomröstningar ser ut.

Teoretisk introduktion
Demokrati ur ett starkt demokratiskt perspektiv
Ur ett starkt demokratiskt perspektiv är diskussion viktigt. Med hjälp av diskussionen ska man kunna uppnå konsensus med hjälp av många direktdemokratiska inslag (Premfors 2000, s.35). Premfors diskuterar även att kunskap är en viktig förutsättning för demokratin såväl som den kan vara ett hot. Förutsättningarna handlar om att kunskap som breder ut sig bland medborgarna är tillgodo för demokratin, men kunskap som är centraliserad till en viss grupp blir ett hot (Premfors 2000, s.41f).

Vidare talar Premfors om att byråkratin, där tjänstemännen styr är ett hot mot demokratin, men som ett sätt att förvalta det offentliga är byråkratin ett nödvändigt inslag (Premfors 2000, s.67). Byråkratin ska alltså hjälpa till att upprätthålla de regler och förordningar som medborgarna diskuterat fram, men byråkratin får inte hålla ett järngrepp och styra medborgarna och diskussionen till en viss riktning.

Dagens demokrati i den moderna kommunen
Stig Montin beskriver i sin bok Moderna kommuner (2007) hur dagens relation mellan politik och medborgare ser ut. Vi kommer att använda delar där han diskuterar medborgarinflytande och folkomröstningar.

Enligt Montin finns det ett ideal inom den svenska kommunala demokratin en betoning på både medborgarstyre och politisk handlingskraft. En hög grad av medborgarinflytande anses vara viktig samtidigt som kommunen ska kunna styra och fatta svåra men rimliga beslut även om de går emot folkets vilja (Montin 2007, s 99).

Montin lyfter även fram att tjänstemännen, även om de har en tjänsteroll, måste göra sig medvetna om att de sysslar med politik och också förstå vilka värderingar som styr deras beslut (Montin 2007, s 114).
Montin nämner också att det finns problem med att politiska rättigheter inte utnyttjas av alla, man deltar t ex inte i folkomröstningar, och detta kan bero på bristande intresse samt att man inte tycker att politikerna ägnar sig år frågor som man är intresserad av (Montin 2007, s 146).

Han pekar på att generellt minskar valdeltagandet i Sverige samt att tilltro till politikerna sjunker (Montin 2007, s 147), vilket kan tyda på att man är kritisk till hur det politiska systemet fungerar.

Argument mot folkomröstningar (Montin 2007, s.155):

  • Det blir svårt att utkräva politiskt ansvar.
  • Problem rycks ur ett större sammanhang.
  • Risk för trötthet och lågt deltagande.

Argument för folkomröstningar (Montin 2007, s.155):

  • Folkviljan uttrycks direkt.
  • Demokratin vitaliseras och medborgarnas kunskaper och engagemangen ökar.
  • Det ger de politiska besluten större legitimitet.

Montin diskuterar två synsätt på folkomröstningar. Det ena är negativ syn där man anser att folkomröstningar hotar den representativa demokratin mot medborgarna som inte ser helheten. (Montin 2007, s.155). Det andra synsättet är när folkomröstningar är viktiga då medborgarna är kunniga och ansvarsmedvetna och om omröstning kan leda till bättre beslutsunderlag (Montin 2007, s.156)

Röda linjen visar Pytteledens planerande dragning. Svart cirkel visar Pyttebrons plats. (Bild: © OpenStreetMaps bidragsgivare, CC BY-SA)

Röda linjen visar Pytteledens planerande dragning. Svart cirkel visar Pyttebrons plats. (Bild: © OpenStreetMaps bidragsgivare, CC BY-SA)

Den politiska diskussionen
Politikernas intresse av att förlänga Klippanvägen och därmed utveckla Pytteleden baseras på Trafikplan för Ängelholm 2011-2020 (Ängelholms kommun 2011) samt på utredningen Komplettering av trafikplanen för Ängelholm (Ängelholms kommun2011) med en tidsaspekt som sträcker sig fram till 2030.

I trafikplanen har man tagit upp ett par mål som är centrala för hur man ska planera det framtida vägnätet (Ängelholms kommun 2011a, s 24):

  • Fortsatt utveckling av bebyggelse i centrala staden väster om Rönne å.
  • Förbättra för handeln i centrum genom att utvidga Storgatan som gågata och god
  • tillgänglighet för besökare.
  • Förbättrad tillgänglighet och tydligare förbindelser för turister och besökare till hav och
  • camping.
  • God tillgänglighet till Resecentrum.
  • Gående och cyklister ska prioriteras i centrum.
  • Hastigheterna i biltrafiknätet ska ge förutsättningar för en säker och trygg stadsmiljö och
  • minskad påverkan på stadsbebyggelsen.

Vid trafikutredningarna Trafikplan för Ängelholm 2011-2020 (Ängelholms kommun2011a), Komplettering av trafikplanen för Ängelholm (Ängelholms kommun2011b) och Idéstudie – Förbindelse över Rönne å (Ängelholms kommun2011c) har man kommit fram till att utvecklingen av Pytteleden, som påverkar Pyttebron, är det alternativ som uppfyller målen allra bäst, både trafikmässigt och ekonomiskt.

Arbetet med att ta fram lösningar för att uppnå de olika målen påbörjades i mars 2009 då politiker samt tjänstemän från kommunen, Trafikverket, Skånetrafiken och Polismyndigheten bjöds in att delta i en workshop. Här lyfte kommunen fram att man ville behålla en småstadskärna där gång- och cykeltrafik var prioriterat, vilket är ett mål som återkommer även i efterföljande möten (Ängelholms kommun 2011a, s.4, 6).

Hänsyn har även tagits till att det tillkommit ny bebyggelse i Sockerbruksområdet och Landshövdingevägen vilket medfört en ökande trafikström genom Ängelholms centrala delar.

För att ytterligare förklara vad man avsåg att lösa med en ny trafikplan förtydligar man genom att förklara att utvecklingen av trafiknätet inte är avsett att förstärka motortrafiken för “att skapa förutsättningar att utveckla de andra trafikslagen [kollektiv-, gång- och cykeltrafik] så att de övergripande målen för stadens utveckling kan uppnås” (Ängelholms kommun 2011a, s.11).

I arbetet med att ta fram en ny trafikplan tar man fram ett par olika alternativ och utvärderar hur väl de uppfyller målen. I både egna studier (Ängelholms kommun 2011a, 2011b) samt studier gjorda av konsulter (Ängelholms kommun 2011c) får man fram siffror som visar på att förlängningen av Klippanvägen och ett brobygge över Rönne å där Pyttebron idag ligger är det alternativ som innebär en stor måluppfyllelse (Ängelholms kommun 2011a, s.24, 2011b, s.14, 2011c, s.24)

Kommunen har också lyft fram att Pyttebron har ett visst kulturhistoriskt värde. (Ängelholms kommun 2011a, s 51)

Sammanfattningsvis handlar kommunens argument om att bevara känslan av stadskärna och minska trafiken i de centrala delarna, för att skapa bättre förutsättningar både miljömässigt och transportmässigt.

Den medborgerliga diskussionen
Det finns ingen tydlig medborgargrupp som aktivt kämpar för att förlänga Klippanvägen och utveckla Pytteleden. Dock har vi hittat en aktiv motståndsgrupp om kämpar för att behålla Pyttebron.
För att få fram information har vi gått igenom motståndrörelsens dokument, hemsidor och facebook sida och sammanställt de argument som de använder sig av för att rädda Pyttebron och Pyttebro området. De argument vi hittat kommer framförallt från deras hemsida och flygbladen som delats ut under motkampanjen.
Vid en snabb överblick på hemsidan Pyttebron.se hittar man följande två argument (Pyttebron.se 2011):

  • Vikten av att behålla ett av de få centrumnära naturområden som finns kvar i Ängelholm och…
  • …vilken skada det skulle innebära för vår boendemiljö om en biltrafikled skulle tillåtas rakt igenom Pyttebro-området!

För att fördjupa oss mer i argumenten så gick vi vidare och tittade på deras flygblad. De argument som vi hittat i denna information är följande (Pyttebron.se 2011):

  • Man anger att varje gång man diskuterat en trafikled genom Pyttebro-området, har detta väckt stort motstånd i kommunen. Vilket tyder på att Ängelholmsborna inte vill ha en trafikled där Pyttebron idag ligger.
  • Man ifrågasätter om det finns några större problem med trafiken i Ängelholm som motiverar stora skattefinansierade investeringar.
  • Man anser att förslaget leder till att man förstör stora delar av viktiga grön-/strövområden i innerstaden vilket, enligt Folkhälsoinstitutet, är oerhört viktigt att bevara i en stadsnära boendemiljö.
  • Man vill behålla grönytorna i Pyttebro-området och se till att de istället bevaras och byggs ut.

Sammanfattningsvis kretsar argumenten om att bevara miljö och natur samt ifrågasätter man expertkunskapen om huruvida det verkligen behövs en ny trafikled.

Motståndsrörelsens intresse i frågan resulterade till namninsamlingar, för att få till skott en folkomröstning. I slutändan fick man in ca 5000 namn med krav på folkomröstning gällande frågan om man ville förlänga Klippanvägen och därmed påverka Pyttebron eller om man ville stoppa förlängningen av Klippanvägen och därmed ”rädda” Pyttebron.

Folkomröstningen
Den 27 november 2011 hölls folkomröstningen för boende i Ängelholms kommun.

På bl a kommunens hemsida kunde man läsa följande beskrivning av folkomröstningen (Ängelholms kommun 2011e):

Folkomröstningen den 27 november handlar om en ny trafikled i Klippanvägens förlängning genom Pyttebroområdet och berör samtliga medborgare, oavsett om du bor i centrum eller utanför.
Alternativ JA i folkomröstningen betyder att du är för en ny trafikled i Klippanvägens förlängning genom Pyttebroområdet.
Alternativ NEJ betyder att du är emot detsamma.
Du kan även välja alternativet Jag avstår från att ta ställning, eller att lämna in en blank röstsedel.

Folkomröstningen slutade med att 10937 deltog i röstningen, vilket är 34,47 % av de röstberättigade i frågan. 6533 röstade nej och 4076 rötade ja. Efter att ha räknat med de som avstod att ta ställning, de som röstade blankt och ogiltiga röster slutade det med att 59,73 % av de som röstat röstade nej till en ny trafikled och förlängning av Klippanvägen genom Pyttebro-området.

Siffrorna visar alltså på att de som röstade inte ville att Pytteleden eller Pyttebron skulle förändras.

Efter att ha tagit del av folkomröstningsresultatet valde dock politikerna att gå vidare med planerna om att förlänga Klippanvägen och därmed påverka Pyttebron och Pytte-området.

Här kommer vår frågeställning in då vi valt att analysera om, finns det några goda skäl till att kommunen avfärdar resultatet av folkomröstningen.

Analys
Expertrollen, medborgarrollen och kommunala folkomröstningar
Utifrån Premfors syn så har tjänstemännen en uppgift att upprätthålla regler och förordningar. I fallet med Pyttebron har tjänstemännen fått till uppgift av att dels anordna en folkomröstning samt ta fram rapporter gällande bästa alternativet för lösa det man ser som ett trafikproblem, samt framtida trafikförutsättningar.

När det kommer till att anordna folkomröstningen har detta utifrån det vi sett följt lagar och regler som finns genom de kommunala folkomröstningarna. Där minst 10 % av röstberättigade ska lämna in en namnlista med krav på en kommunal folkomröstning, samt att detta krav går igenom i fullmäktige. För att en folkomröstning inte ska gå igenom krävs att minst två tredjedelar av de närvarande ledamöterna röstar mot förslaget. (5 kap 34a § SFS:1991:900)

Här anser vi att kommunallagen fungerat som den ramlag den är avsedd att vara. När det kommer till hur folkomröstningen sedan genomfördes blev bilden av tillvägagångssättet genast otydligare. Då kommunala folkomröstningar enbart är vägledande resulterade detta i en osäkerhet kring hur man skulle hantera resultatet av folkomröstningar. Det i svenska mått mätt låga valdeltagande i den kommunala folkomröstningen gjorde det ännu svårare att veta hur man skulle använda sig av resultatet. (Sherman 2011)

Denna osäkerhet bland politiker samt den osäkerhet som det låga valdeltagandet bland medborgare antyder på att politikerna har fått, utifrån Montin (2007 s.99), fatta ett svårt beslut. Ett beslut som enligt experterna och politikerna är rimligt, men svårt att ta då man haft en folkomröstning mot sig.

Problemet med det beslut politikerna tagit utifrån tjänstemännens och experternas utredningar är enligt Montin frågan om tjänstemännen är medvetna om att de som tjänstemännen också sysslar med politik och har vägt in vilka värderingar som styr deras beslut (Montin 2007 s.114).

Här kan vi även diskutera det argument för folkomröstningar som Montin anger (2007 s.155) där han menar att ”folkviljan utrycks direkt”. Frågan är huruvida en kommunal folkvilja verkligen uttrycks i röstresultatet eller om det handlar om en väldigt geografiskt begränsad folkvilja. Frågan är också om denna geografisk begränsade folkvilja bör styra beslut som påverkar trafikplanen för en hel kommun.

Här kan vi titta närmare på expertrollen och deras uppgift att ta fram uppgifter om hur man bör utforma trafikplanen som ska garantera invånarna i hela Ängelholms kommun en bättre miljö. Experternas argument för att anlägga Pytteleden baseras på noggrann efter forskning och kunskap, medan motståndsgruppens argument framförallt verkar baseras på affektionsvärden, även om man framhäver argument för att bevara grönytorna i stadsnära miljöer. Enligt Montin diskuteras det även att medborgarna kan ha svårt att se helheten i kommunal planering (Montin 2007 s.155)

Generellt enligt Montin är ett argument mot folkomröstningar att det kan vara svårt att utkräva ett politiskt ansvar (Montin 2007 s.155). Just vikten av någon tar politiskt ansvar kan vara en av anledningarna till att politikerna valt att går vidare med planerna om Pytteleden då detta är den plan som politikerna känner sig säkra i och vågar ta ansvar för.

Diskussion
Med denna information i bagaget vill vi försöka redogöra om vi tycker att i detta fall funnits goda skäl till att kommun avfärdar folkomröstningen. Vår inledande fråga löd:

Finns det några goda skäl till att kommunen avfärdar resultat av en folkomröstning?

Generellt tycker vi inte att frågan är så lätt svara på.

Vi anser dock att hanteringen av röstresultaten hade kunnat underlättas om man i ett tidigt stadium berättat för medborgarna om hur man skulle använda resultatet. Hade fler vetat att det bara skulle vara vägledande hade reaktionerna efter att kommunen valt att gå emot resultatet inte varit så negativa. Kommunen borde också ha satt en gräns för hur många man anser borde ha deltagit i folkomröstningen för att rätta sig efter resultatet. T ex hade man kunnat säga att för att röstresultatet ska vinna kraft bör minst 80 % av de röstberättigade delta i omröstningen.

Problemet med att man anordnar en folkomröstning utan tydliga regler om hur resultatet kommer att påverka framtida beslut kan resultera i en större misstro till att delta i folkomröstningar och tilltro till politiker.

Skälen till att avfärda resultaten av en folkomröstning kan vara, som man gjort i detta fall, att valdeltagandet är lågt och de som inte röstar kan tolkas som att de lämnar över till politikerna att avgöra och inte har något eget intresse i frågan. Hur skulle det t ex se ut om det bara dök upp två personer av 10 000 och röstade, skulle det bli ett giltigt röstresultat? Om deltagandet är lågt bör avgöras utifrån tydliga riktlinjer om vad man anser vara ett högt deltagande samt sättas i relation till hur det ser ut i andra kommuner i dagsläget. Man bör även väga in experternas roll som kan se helheter och som har stor kunskap i att planera och utvärdera miljöaspekter, som tillskillnad mot de boende i ett visst område kanske röstar utifrån affektionsvärden och områdesbegränsade intressen och inte med helheten som utgångspunkt i sina argument. Att avfärda folkomröstningar är inte rättvist mot dem som röstat och det kallas inte för demokrati.

Skäl till att inte avfärda kan vara att man värnar om det nuvarande demokratiska systemet och medborgarnas tro på en fungerande demokrati. Det kan också handla om att man från början borde ifrågasätta kommunens plan om att deras mål verkligen är ett behov. Kanske är förändringen av ett område inte nödvändigt och idén om ett centrum för framförallt gång- och cykeltrafik bara en trend som bör ifrågasättas.

Kunskap kring frågan om hur man bäst hanterar trafiken utifrån de mål som kommunen satt upp anser vi att tjänstemännen och experterna är bäst insatta i. Med målen som utgångspunkt är det därför möjligt att experternas roll och kommunens beslut som baseras på denna kunskap är korrekt.

Den demokratiska processen borde antagligen ligga på ett tidigare plan för att ta reda på om invånarna i kommunen verkligen är intresserade av att minimera motortrafiken i centrum. Fler medborgare har också en relation till stadens centrum och att rösta om hur utvecklingen i de centrala delarna hade kanske engagerat fler i frågan kring den framtida trafikplanen.

Vi menar alltså att tjänstemännen och experterna samt politikernas beslut baseras på expertkunskap i en sakfråga, och att man gör fel när man frågar medborgarna i sakfrågor. Istället bör medborgarna få frågan på ett generellt plan kring hur kommunen i grova drag ska utvecklas och utifrån detta får sedan kommunen arbeta fram lösningar.

Svaret blir något ambivalent, men vi har valt att gör en grov generalisering kring vad vi anser vara en lösning och svar på vår frågeställning. Vi anser att det kan finnas skäl att avfärda en folkomröstning, framföra allt i sakfrågor, där experter satt sig in i problemet och förstår det bättre än medborgarna samt om det är ett lågt valdeltagande (lågt utifrån gränser som satts upp innan folkomröstningen). I mer generella frågor med ett högt valdeltagande bör man dock sätta demokratin och medborgarnas tillit till politiken i det främsta rummet.

Diskussionsfråga vid seminarium

  • Vilka konsekvenser har det för folkets förtroende för demokratin?

Referenser
Litteratur:
Montin, Stig (2007). Moderna kommuner. 3. uppl. Malmö: Liber
Premfors, Rune (2000). Den starka demokratin. Stockholm: Atlas

Lag:
SFS 1991:900. Kommunallagen. Stockholm: Justitiedepartementet

Tidningsartiklar på webben:
SVT.se. 2011. Folkomröstning om Pyttebron. SVT.se. 23 augusti http://svt.se/2.33782/1.2509551/folkomrostning_om_pyttebron [Hämtad 2012-04-17]

Ängelholms kommun (2011a): Trafikplan för Ängelholm 2011-2020. Ängelholm: Ängelholms kommuns kommunledningskontor, stadsarkitektkontor och tekniska kontoret.

Ängelholms kommun (2011b): Komplettering av trafikplanen för Ängelholm. Helsingborg: Ramböll trafik- och samhällsplanering.

Ängelholms kommun (2011c): Idéstudie – Förbindelse över Rönne å. Malmö: Tyréns AB.

Ängelholms kommun (2011d): Folkomröstning 2011. Röstresultat. http://ängelholm.se/Kommun-politik/Folkomrostning-2011/Folkomrostningsresultat-2011/. [Hämtad 2012-04-18]

Ängelholms kommun (2011e): Folkomröstning 2011. http://ängelholm.se/Kommun-politik/Folkomrostning-2011/ [Hämtad 2012-04-18]

Ängelholms kommun (2012) Broarna i Ängelholm, från hamnen till Höja. http://ängelholm.se/Uppleva-gora/Bibliotek/Bibliotekets-tjanster/Slaktforskning/Angelholmsbygdens-historia/Artiklar/Gator-och-torg/Broar/ [Hämtad 2012-04-17]

Scherman, Tove. 2010. Bussresenärer reste i Pyttebanans spår. Helsingborgs Dagblad. 13 september. http://hd.se/angelholm/2010/09/13/bussresenarer-reste-i-pyttebanans/ [Hämtad 2012-04-17]

Scherman, Tove. 2011. Flera förklaringar till lågt valdeltagande. Helsingborgs Dagblad. 28 november. http://hd.se/angelholm/2011/11/28/flera-forklaringar-till-lagt/ [Hämtad 2012-04-17]

 

{ 2 comments… read them below or add one }

Karin Stenholm augusti 14, 2012 kl. 22:37

Hej!

Jag vill dela med mig av några reflektioner efter att ha läst er uppsats Pyttebron i Ängelholm. Fallstudie: Kommunal utvecklingsplanering.

Jag är dels en i ”motståndsrörelsen” (Nätverket Rädda Pyttebroområdet), dels aktiv i Naturskyddsföreningens klimatnätverk och dels planarkitekt i en grannkommun, så jag tyckte att det var intressant att läsa er uppsats av flera skäl. Jag tycker att er uppsats har ett bra upplägg och en viktig frågeställning, men jag vill ifrågasätta er (och många andras) utgångspunkt att tjänstemän och politiker är experter, medan befolkningen i övrigt är lekmän. Jag tycker att ”experterna” i många fall har en del brister i sin kunskap. I det här fallet gäller det främst:
• Att man i utredningar inte har tagit hänsyn till möjligheterna att med s.k. Mobility Management minska biltrafiken.
• Behovet av att få biltrafiken att minska så att klimatmålen kan klaras.
• Behovet av centrala grönområden för den biologiska mångfalden, människors hälsa, dagvattenomhändertagande m.m.
Ibland sitter ”lekmännen” inne med väl så mycket kunskap som ”experterna”och då vore det bättre om man kunde prata med varann, i stället för att avfärda ”lekmännen” som okunniga och partiska. ”Experterna” är för övrigt inte alltid opartiska de heller.

Jag funderar också över varför man anser att affektion är ett sämre argument än andra mer tekniska och mätbara fakta. Att människor uppskattar och trivs på en plats borde vara ett tungt skäl för att ta väl hand om den. Som jag ser det är en av stadsbyggandets viktigaste uppgifter att utforma städer där människor trivs. Då ska man inte förstöra de platser där man faktiskt har lyckats med det.

Ni berör frågan om ifall det egentligen är lämpligt att ha en folkomröstning om en fråga av den här typen. Det har vi i Nätverket Rädda Pyttebroområdet också funderat över, utan att komma till något klart svar. Jag kan inte låta bli att fundera över vad lagstiftningen kring kommunala folkomröstningar kommer att leda till. Vi kommuninnevånare har ju nu en viss möjlighet att få till folkomröstningar även kring frågor som en stor del av politikerna inte vill ha folkomröstning kring. Jag tycker att det är bra att den möjligheten finns och jag tror att den kan komma att användas bland annat som missnöjesyttring.
I Pyttebro-frågan rörde en stor del av missnöjet politikernas beteende inför valet 2010. Ett parti var först för leden, sedan svängde de strax före valet och sedan svängde de tillbaka några månader efter valet. Flera partier tog inte ställning alls före valet. Om ”hotet” att kommuninvånarna tar initiativ till folkomröstningar kan få politiker att bete sig ärligare och mindre makthungrigt så skulle det vara en välgärning.

Tyvärr ser jag också en risk att folkomröstningarna kan komma att skötas dåligt om politikerna inte vill ha dem. Valrörelsen inför folkomröstningen om Pytteleden var den lamaste jag varit med om. Ett annat problem var att de kommunala tjänstemän som tog fram informationen inför omröstningen var tydligt för bilvägen. Materialet var mycket partiskt. Strax före omröstningen gick kommundirektören ut med ett blogginlägg till de kommunanställda, där han mer eller mindre uppmanade dem att rösta ja till bilvägen. Den typen av händelser ökar ju inte förtroendet för vare sig folkomröstningar eller politiker och tjänstemän. I sämsta fall får vi en utveckling mot lägre valdeltgande i sämre skötta folkomröstningar.

Jag hoppas att jag kommer att få tid att läsa de böcker av Montin och Premfors som ni nämner, för de skulle nog kunna ge mig lite i min yrkesroll.

Tack för en intressant uppsats!
Vänliga hälsningar, Karin Stenholm

Svara

Ulf Liljankoski augusti 15, 2012 kl. 09:40

Hej Karin,
Trevligt att du tagit dig tid att läsa igenom vår fallstudie.
Tycker att du har många bra infallsvinklar som jag tar till mig i framtiden, men tänkte att jag kan kommentera gällande mina tankar kring en del av de saker du skriver.

Jag vill ifrågasätta er (och många andras) utgångspunkt att tjänstemän och politiker är experter, medan befolkningen i övrigt är lekmän.
Jag tycker att ”experterna” i många fall har en del brister i sin kunskap.
Ibland sitter ”lekmännen” inne med väl så mycket kunskap som ”experterna”och då vore det bättre om man kunde prata med varann, i stället för att avfärda ”lekmännen” som okunniga och partiska.

Här håller jag helt och hållet med. Själv anser jag att måna tjänstemän och politiker inte passar att ha de tjänster som de sitter på. I arbetet utgick vi dock mycket ur Rune Premfors Starka demokrati som är en idealbild av hur tjänstemanna yrket borde se ut. Vår uppgift gick därför ut på att analysera situationen ur detta perspektiv där han anser att tjänstemannen bör vara experten som kan samla in all väsentlig information från samtliga parter.

Tyvärr ser jag också en risk att folkomröstningarna kan komma att skötas dåligt om politikerna inte vill ha dem. Valrörelsen inför folkomröstningen om Pytteleden var den lamaste jag varit med om.
Ett annat problem var att de kommunala tjänstemän som tog fram informationen inför omröstningen var tydligt för bilvägen.

Även här skulle jag vilja instämma att jag tror att många folkomröstningar sköts fel, dels p g a kunskapsbrist då de inte hålls tillräckligt mycket, dels för att de tjänstemän som sköter folkomröstningen inte alltid är lämpade för att sköta uppgiften. En tjänsteman ska vara opartisk, men tyvärr tror jag inte den helt opartiska tjänstemannen någonsin kommer att finnas. En lösning kan vara att skapa en grupp med samtliga parter som tar fram ett förslag på hur folkomröstningen ska gå till och hur frågan ska presenteras.

Jag funderar också över varför man anser att affektion är ett sämre argument än andra mer tekniska och mätbara fakta. Att människor uppskattar och trivs på en plats borde vara ett tungt skäl för att ta väl hand om den. Som jag ser det är en av stadsbyggandets viktigaste uppgifter att utforma städer där människor trivs.

Här anser jag att det kan vara svårt att balansera mellan förnyelse och bevarande. I vissa fall blir saker som förnyas bättre även om man inte vet det förrän efteråt. Trivseln ökar alltså om man förnyar. Samtidigt är det lika svårt att förutse om bevarandet är det som ökar trivseln bäst. I det här fallet är den svåra balansgången att välja mellan att öka trivseln i city och samtidigt minska trivseln vid Pyttebroområdet. Hur man väljer att göra mellan två trivselplatser kan vara svårt.
Å andra sidan anser jag själv att trivsel i city för att skapa gågator och butiksstråk är en trend som jag inte själv står bakom och frågan är om trafik i centrum verkligen är ett verkligt problem eller ett trendproblem.

Att man i utredningar inte har tagit hänsyn till möjligheterna att med s.k. Mobility Management minska biltrafiken.

Mobility Management-uttrycket var något helt nytt för mig. Tittade på det precis och inser att jag läst om det tidigare, men det ska vara intressant att gräva djupare i ämnet.

Vänliga hälsningar
Ulf Liljankoski

Svara

Leave a Comment


Previous post:

Next post: