När jag lärde mig att älska staden

by Ulf Liljankoski on 29 november, 2011 · 0 comments

in Allmänt

När jag lärde mig att älska staden, var jag nio eller åtta år gammal.
Enda anledningen till att jag kan placera in det i nästan specifik ålder är för att jag minns hur jag, min bror och min pappa satt och tittade på en film på SVT. Det var en amerikansk film som var textad på svenska. Jag kunde inte engelska och jag hann inte läsa texten med hjälp av den begränsade läskunnighet jag besatt just då. Därför frågade jag pappa hela tiden vad det var de sa och vad det var de gjorde på TVn.
Även om jag inte förstod riktigt vad filmen handlade om så fastande ändå en del bilder och en del av historien i mitt huvud. Bilder som satt kvar, och fortfarande sitter kvar.

Tjugo år av filmjakt
Det tog tjugo år för mig att hitta filmen igen med hjälp av de vaga bilder jag hade i mitt minne; en storstad, natt, killen blir jagad längst staden gator, en vinröd soffa på ett kafé och en ingipsad person som ramlar av en bil i slutet av filmen.
Med jämna mellanrum från att jag var tjugo letade jag efter filmen. Jag ställde frågor på forum, jag googlade minnesfragmenten, jag letade efter filmer i webbutiker för att se om jag kände igen något. Svårt.
Det tog åtta år innan det gav resultat. Jag hittade en film på Discshop med titeln En natt i New York. Natt. New York, natt och storstad!
Jag visste dock inte om det var rätt, jag kollade på omslaget, på baksida, läste beskrivningen. Kanske. Kanske.
Utan större förväntningar, men med litet hopp, köpte jag ändå filmen.
Några dagar senare kunde jag lägga skivan i min DVD-spelare. Jag tittade nervöst med spänning, letade pusselbitar som stämde överens med mitt minne. En storstad, ja. En natt, ja. Gips, ja. En ingipsad man, nej (fuck). En kille som jagas längst gatorna, ja. En vinrödsoffa på ett kafé, kanske, lite osäker på om den där soffan är vinröd. En ingipsad person, ja. Snälla, låt honom bara trilla av en bil också, det är bara minuter kvar på filmen. Kommer han att trilla av bilen? De bär in honom i bilen. De kör iväg med bilen. De gasar på med bilen. De svänger kraftigt med bilen. En ingipsad person som ramlar av en bil i slutet av filmen, ja. JA!

Cirkeln är sluten, en film som i små framgent funnit i mitt minne sedan jag var åtta-nio, i tjugo år, en film jag sökt efter har hittat mig. Eller jag har hittat den. Jag vet inte äger filmen mig eller äger jag filmen?

Staden som lever på natten
I varje stad jag besökt sedan jag varit liten har jag letat efter gator som lever på nätterna, inte just gator man blir jagad på, men gator där det finns människor mitt på natten, och jag har letat efter städer där man kan gå på kafé och träffa helt vanliga personer mitt i natten, mitt i veckan. Ok, jag har hittat filmen, men jag har inte hittat staden ännu. Kanske är det New York. Jag vet inte. Men den levande nattstaden är i alla fall en av mina idealstäder.

Filmen kan du köpa här: En natt i New York (After hours)

{ 0 comments… add one now }

Leave a Comment

Time limit is exhausted. Please reload the CAPTCHA.

Previous post:

Next post: