Musik för stadsplanering. Del 23. Bastille – Pompeii

by Ulf Liljankoski on 10 juli, 2013 · 0 comments

in Musik

Del 23 i min serie med musik för stadsplanerare blir Pompeii med  Bastille.

Oh, denna ambivalens, denna motsättning i att både älska och hata den plats vi bor på är ett återkommande tema. Se även låten Jag har varit vilsen, Lisa av Parken, ”Den här stan som gör mig så hög, den här stan kan få mig så låg”. Känslan är lika närvarande i vardagen. Våra vänner som en gång flyttat till från orten återvänder till sin barndomsort för att ge sina barn samma uppväxt, i en ”trygg miljö”. Trygg i bemärkelse att det är en miljö vi själv känner till och har kopplat till trevliga minnen. En subjektiv trygg miljö.

Men varför flyttar man från den ”trygga” miljön från början? Givetvis beror en del av utflyttningarna på jobberbjudande, studier eller att vi finner kärleken på annat håll. En annan del har sina rötter i att storstadstrenden, den positivt laddade synen på storstaden som en möjliggörare, en frigörare, i ett individualiserat samhälle – Här kommer du att finna dig själv, lockar staden, här kan du utveckla dina individuella talanger (om det så bara handlar om att flytta 2 mil till närmsta stad, vilket det kanske bara tar 20 minuter med tåg att ta sig till. Det tar längre tid att åka till centrala Stockholm för de flesta jag känner som bor i Stockholm). Att bo innanför stadsgränsen lockar med illusionen om att skapa individuella möjligheter. Samtidigt har vi den kulturellt betingade flykten, drömmen om att bryta vardagens rutiner. Vi lär oss att längta oss bort, vi lär oss att eftersträva något annat än det vi har, vi lär oss att möjligheterna ligger bortom horisonten (oavsett om det är så eller inte).

Låten Pompeii av Bastille handlar säkert inte om detta, men den får mig att tänka på det. Den får mig reflektera över min egen kärlek till min hemort. Orten jag längtar hem till alltmer för varje gång jag reser, oavsett om det är utomlands eller inrikesresor, orten där mina vänner och släktingar bor, orten där det tar mig 20 minuter att gå till den vän som bor längst bort från mig. All den kärlek jag känner till orten, samtidigt som jag med avsmak tittar på de tomma och livlösa gatorna.

Utsikt över Åstorp. Staden jag lärde mig att längta bort ifrån, men alltid älskat.

Utsikt över Åstorp. Staden jag lärde mig att längta bort ifrån, men alltid älskat.

 

”And the walls kept tumbling down
In the city that we love”


Lyssna gratis på YouTube: Bastille – Pompeii
Lyssna gratis på Spotify: Bastille – Pompeii

Köp Bastille – Pompeii

{ 0 comments… add one now }

Leave a Comment


Previous post:

Next post: