Att vara tjänsteperson, del 1: Att inte tycka, att inte tänka

Jag tänkte påbörja en serie korta reflektionsinlägg gällande hur jag ser på rollen att vara anställd som tjänstepersoner i en politiskt styrd organisation.

Att inte tycka, att inte tänka

Jag är en person som tänker, och därmed tycker i såväl små som stora frågor. Att tycka hör dock inte hemma i min roll som tjänsteperson. Låt mig förklara.

Ett samhällsproblem eller samhällsfråga kan belysas från flera perspektiv (t ex politisk och filosofiska), önskvärda lösningarna på problemet kan variera, och genomförandet för att uppnå någon av de önskvärda lösningar kan vara ännu fler.

Ofta är samhället relativt överens om vilka samhällsproblem vi har och samhället är relativt överens om vilken lösning vi vill uppnå. Däremot är det genomförandet för att lösa problemet det som ofta skiljer olika intresseorganisationer och politiska partier åt.

Exempel:

  • Problem: Samtliga partier ser arbetslöshet som ett problem.
  • Lösning: Samtliga partier är överens om det behövs fler jobb för att sänka arbetslösheten.
  • Genomförande: Hur man skapar fler och säkerställer att fler har ett jobb skiljer sig mellan de olika partierna.

Hur en lösning ska genomföras är man alltså oftast inte överens om, och det är i genomförandet som partierna många gånger skiljer sig åt. Ofta pekar de olika partierna ut olika samband mellan problemet och vad som måste åtgärdas.

Tjänstepersonen Ulf Liljankoski.
Tjänstepersonen Ulf Liljankoski.

Ett parti pekar ut arbetsgivarens vinstintressen som det huvudsakliga problemet (genomförande = förbjud vinstintressen), ett parti pekar ut kostnaden för arbetstagaren som det huvudsakliga problemet (genomförande = sänk arbetsgivaravgiften), ett parti pekar ut för mycket byråkrati som det huvudsakliga problemet (genomförande = minska statlig och kommunal reglering) och ett annat parti pekar ut invandringen som det huvudsakliga problemet (genomförande = begränsa invandringen), och så vidare.

Medborgare, förtroendevalda politiker och tjänstepersoner

Det jag uppskattar med att vara tjänsteperson är att slippa peka ut problemen, slippa peka ut lösningarna och slippa peka ut genomförandet (detta betyder dock inte att jag alltid håller med om varken problemställningen, förslag på lösning eller förslag på genomförande, och personligen skulle jag kunna lägga massvis med tid på att resonera kring dessa frågor.).

Det är helt och hållet upp till medborgarna och deras representanter i de politiska partierna, inte mig, att utifrån demokratiskt tagna beslut bestämma vad man anser vara ett problem, hur man anser att problemet ska lösas och vilket tillvägagångssätt (genomförande) som problemet ska lösas på.

Som tjänsteperson slipper du som person brottas med olika politiska perspektiv på ett samhällsproblem, olika lösning och olika genomförande. Någon annan, medborgarna via de förtroendevalda politikerna, har redan sagt hur och på vilket sätt problemet ska lösas genom ett beslut och gett dig uppdraget att verkställa utifrån beslutet.

När du fått uppdraget tar du över som tjänsteperson och verkställer de beslut som de förtroendevalda tagit utifrån tidigare politiska beslut, de lagar, förordningar, allmänna råd och riktlinjer som gäller.

Dina problem som tjänsteperson handlar alltså inte om stora filosofiska och politiska vägval, utan om hur man praktiskt verkställer besluten.

Ditt liv som tjänsteperson är nästan lekande lätt med andra ord. 😉

(Sedan problematisera jag givetvis samhället och föreslår löningar och genomförande utanför min roll som tjänsteperson, men då betraktar jag mig som politisk, utan att behöva tillhöra et parti, och att vara politisk hör inte hemma inom rollen som tjänsteperson.)

Stadens triumf av Edward Glaeser och bokens aktualitet för den svenska stadsbyggnadsdebatten

”Om framtiden ska bli grönare måste den bli mer urban. Täta städer erbjuder en livsstil som medför mindre bilkörning och mindre bostäder att värma upp och kyla ner. Någon dag kommer vi kanske att kunna köra bil och temperera våra bostäder med nästan inga koldioxidutsläpp, men fram till dessa finns det inget grönare än asfalt.”
(Glaeser 2012:216)

Citatet ovan får tjäna som ett smakprov på vad vi har att vänta oss när vi fördjupar oss i Edward Glaesers bok Stadens triumf (2012). Innan vi gräver djupare i Glaesers resonemang kring staden, och dess aktualitet för den svenska stadsbyggnadsdebatten, ska vi börja med att bekanta oss med författaren Glaeser.

Edward Glaeser & Stadens triumf

Edward Glaeser är professor i nationalekonomi vid Harvards universitet. Han doktorerade i nationalekonomi år 1992 vid University of Chicago. Mycket av hans forskning, och de vetenskapliga artiklar han skrivit, kretsar kring ekonomi, bostadsfrågor, entreprenörskap, segregation och kriminalitet i det urbaniserade samhället1)För ett mer uttömmande översikt gällande Edward Glaesers CV och publikationer kan man besöka http://scholar.harvard.edu/glaeser/home..

Stadens triumf av Edward Glaeser
Stadens triumf av Edward Glaeser

För att belysa staden i sin bok Stadens triumf (2012) använder han sig framförallt av ekonomiska teorier och data, men även personliga observationer av livet i staden ligger till grund för hans intresse av att ge sig på att förstå staden (Glaeser 2012:19), samt använder han sig av historia för att jämföra städers utvecklingsförutsättningar (se bl a Glaeser 2012:35-36). I den akademiska världen skulle många benämna det som en kombination av kvantitativa och kvalitativ studier av staden.

Stadens triumf (Glaeser 2012) publicerades i USA på originalspråk år 2011 och publicerades på svenska 2012. Vilket kan jämföras med Jane Jacobs Den amerikanska storstadens liv och förfall (2005) som publicerades i USA 1961 och på svenska 2005. Att Stadens triumf (Glaeser 2012) översattes och publicerades så pass snabb på svenska kan tolkas som ett visst mått på innehållets aktualiteten för den svenska stadsbyggnadsdebatten. Anledningen till varför innehållet kan tänkas vara aktuellt i den svenska stadsbyggnadsdebatten kommer vi till längre fram i artikeln.

Staden gör oss rikare, smartare, grönare, friskare & lyckligare

Edward Glaeser älskar staden. Och Edward Glaeser fascineras av staden. Detta är inget han hymlar med, och det präglar genomgående hans resonemang i boken Stadens triumf (2012). Med Glaesers egna ord är det centrala temat för boken ”att städer förhöjer mänsklighetens styrkor.” (Glaeser 2012:241). Jag väljer att sammanfatta min tolkning av honom, utifrån den bild jag får av boken boken, att han är en stadsromantiker. En storstadsromantiker i all välmening, en storstadsromantiker i stil med Jane Jacobs (2005).

Glaesers resonemang och argument för hur staden gör människan rikare, smartare, grönare, friskare och lyckligare kan sammanfattas på följande sätt (Glaeser 2012):

  1. Rikare. Staden skapar möjligheter för personer som har det dåligt ställt att påverka sin livssituation, såväl de ekonomiska som de sociala möjligheterna ökar. Att flytta till staden kan leda till ekonomisk karriär och ”en språngbräda in i medelklassens välstånd” (Glaeser 2012:81, 85). Staden är är också ett plats som förbinder arbetstagare med arbetsgivare, samt ett större utbud av olika sorters arbetsmöjligheter som kan tänkas möta arbetstagarens kunskaps- och utvecklingsmöjligheter (Glaeser 2012:89, 99).Något som är viktigt att notera när Glaeser talar om hur staden skapar möjligheter för att bli rikare, är att han framförallt talar om skillnaden mellan livsmöjligheter på landsbygden jämfört med livsmöjligheterna i städerna i fattiga länder (Glaeser 2012:85). Dock diskutera han även hur städer i rikare länder lockar fattiga till sig (Glaeser 2012:26).
  2. Smartare. Staden skapar möjligheter för innovationer och idéproduktion. Staden är en plats där människan möter varandra och etablerar större sociala nätverk, vilket leder till ökad kreativitet och möjligheter att utveckla idéer och innovationer (Glaeser 2012:124). Glaeser pekar på att människan, samt våra idéer och innovationer utvecklas i mötet med andra personer, och staden är den plats som framförallt skapar dessa möjligheter (Glaeser 2012:22, 35, 124-125). Han menar på att ”den mänsklig kreativiteten är stark, framförallt när den förstärks av urban täthet” (Glaeser 2012:79) och att ”[m]änniskan är en ytterst social art som är bäst när hon producerar saker tillsammans med andra” (Glaeser 2012:239). Samt att hävdar han att vi lär oss mer om vi har fler människor omkring oss, då mycket av det vi lär oss kommer från mötet med andra personer (Glaeser 2012:239).Samtidigt anser Glaeser att det är viktigt att samhället tillhandahåller goda utbildningsmöjligheter, genom såväl privat som statligt engagemang, åt medborgarna (Glaeser 2012:245).
  3. Grönare. Staden skapar möjligheter för en miljövänligare framtid. Glaesers argument handlar om att man bör främja en tättbebyggd stad där man minimerar användningen av transportmedel som släpper ut avgaser. Hellre en stad uppbyggd kring hissen, än uppbyggd kring bilen, resonerar Glaeser (2012:194) I staden blir avstånden kortare, vilket gör att det krävs färre biltransporter för att ta oss mellan olika platser såsom arbete, butiker, fritidssysselsättningar, skolor etc. Detta leder därmed till lägre koldioxidutsläppen. Samt pekar Glaeser på att energianvändning är lägre i staden tack vare att bostäderna är mindre och därför inte kräver lika mycket enerig för att värmas upp eller kylas ner (Glaeser 2012:216).Ett viktigt delresonemang kring att skapa en mer miljövänlig urbaniserad värld handlar om att öka möjligheten att bygga mer och bygga högt på platser där bebyggelse redan finns, istället för att bygga ut städerna på bredden viket skapar ett ökat behov av bilanvändning (Glaeser 2012:205, 215).
  4. Friskare. Staden har, enligt Glaeser, visat på förbättrad hälsa och ökad livslängd för de som bosätter sig i staden (Glaeser 2012:120-121). Här pekar Glaeser framförallt på urbaniseringens effekter i länder som fortfarande håller på att utvecklas från fattiga länder som domineras av jordbruk, till att bli allt mer urbaniserat. En vikt aspekt som han även belyser är vikten av möta sanitära behov med bland annat rent vatten, samt upprätthållandet av trygga platser genom att bland annat minska kriminalitet (Glaeser 2012:103).
  5. Lyckligare. När det gäller att människor blir lyckligare i staden refererar Glaeser till undersökningar som visar på att att människor i mer urbaniserade länder uppger sig vara lyckligare (2012:24, 84). Glaesers resonemang kring hur människan blir lyckligare av att bo i staden är, som märks, väldigt kortfattad.

För att dessa fem möjligheter ska bli så tillgängliga som möjligt för människan måste, enligt Glaeser, staden bli mer tillgänglig för allt fler människor. Hur man gör staden mer tillgänglig och utökar dess möjlighetsskapande fördjupar vi oss i i nästa kapitel.

Hur gör man staden tillgänglig?

Glaeser blundar inte för problem som kan uppstå i staden, och i Stadens triumf (2012) diskuterar han både problem och lösningar.

”Närheten gör det enklare att handla med idéer eller varor, men också enklare att utbyta bakterier eller stjäla en handväska.”
(Glaeser 2012:26)

Citaten ovan belyser två av de fyra problem, som Glaeser fokuserar på, som kan uppstå i staden; sanitära problem och trygghetsproblem. Ett tredje problem är erbjuda effektiva transportvägar. Dessa tre problem behöves lösas genom insatser från framförallt staten (Glaeser 2012:103). Det fjärde problemet är bostadsproblemet, och mycket av boken kretsar kring just bostadsproblemet. När problemen med sanitet, trygghet och transportvägar är lösta måste staden också bli tillgänglig för så många som möjligt. Detta bör, enligt Glaeser, göras genom att bygga mer i städerna.

Glaeser påpekar, likt Jane Jacobs (Jacobs 2005:215), att det krävs billiga bostäder och lokaler för att alla ska ha möjlighet att bosätta sig och etablera sig i staden2)Till skillnad från Jane Jacobs som talar om ett behov av gamla hus som är billiga (Jacobs 2005:215), påpekar Glaeser att det inte handlar om huruvida byggnaderna är gamla eller ej, utan att det handlar om utbud och efterfrågan. Glaeser menar på att Jacobs felaktig misstog gamla byggnader för billiga byggnader –  något som många gånger inte stämmer. För Glaeser är det viktigare att man skapar möjligheter att bygga mer för att möta efterfråga med ett utökat utbud, och på så sätt kunna sänka priset för bostäder och lokaler (Glaeser 2012:28, 152).. För Glaeser handlar det dels om en rättviseaspekt där även de men mindre ekonomiska möjligheter ska ha möjlighet att bosätta sig i staden, och dels om en miljöaspekt då han, som vi tidigare diskuterat, menar på att en tätare stad leder till sänkta avgaser och lägre energianvändning tack vara de kortare avstånden.
Det är här Glaesers viktigaste diskussion för den svenska stadsbyggnadsdebatten bli tydlig.

Stadens triumf och den svenska stadsbyggnadsdebatten

Även om Stadens triumf som helhet diskuterar hur staden gör oss rikare, smartare, grönare, friskare och lyckligare, glider den tydligt in på diskussionen kring hur man ska möjliggöra och förenkla för nybyggnation i staden och möta bostadsbristen i populära städer. Frågan är hur man gör staden tillgänglig för alla, framförallt för personer med sämre ekonomiska möjligheter.

För att belysa problemet med att inte kunna bygga nya bostäder belyser Glaeser, ur ett marknadsekonomisk perspektiv, vad som händer när utbudet av bostäder inte motsvarar efterfrågan – priset på bostäder ökar. När priset på bostäderna blir för högt leder det till att de som inte har råd tvingas bosätta sig utanför staden eller i stadens ytterkanter och därmed förlorar möjligheten till att ta del av stadslivets fördelar3)Alltså möjligheten till att bli rikare, smartare, grönare, friskare och lyckligare.. Enbart de välbärgade har därför råd att bo kvar i de attraktiva och välfungerande städerna (Glaeser 2012:137). Han menar därför att man måste förenkla processen från bygglov till färdigställandet av en byggnad. Glaeser vill få bort det han kallar för ”regellabyrinter” och kommer med följande förslag:

  1. ”Först och främst bör städer slopa den nuvarande långdragna och osäkra tillståndsprocessen och i stället införa ett enkelt avgiftssystem.” (Glaeser 2012:162)
  2. ”För det andra bör bevarandet av historiska byggnader begränsas och definieras noggrant.” (Glaeser 2012:162)
  3. ”Enskilda stadsdelar bör slutligen ha någon form av tydligt avgränsad befogenhet att skydda ett områdes särskilda karaktär.” (Glaeser 2012:166)

Glaeser menar att dagens städer med byggrestriktioner, bevarandeintresse för befintliga byggnader samt att de som redan bor på platsen och har ett egenintresse av att behålla staden som den är, skapar stora problem genom att försvåra för nybyggnation. Han anser att för att en stads utveckling inte ska stagnera och förlorar sin attraktivitet kan det krävas att man faktiskt river och bygger nytt (Glaeser 2012:139). Alltför mycket bevarande hindrar byggnationen av ”nyare, högre och bättre byggnader” och ”städernas historia blir en tvångströja” som göra att staden inte utvecklas på höjden – vilket han anser vara en av stadens största tillgångar (Glaeser 2012:139).
”Det enda sättet att tillhandahålla billiga bostäder i stor skala är att släppa byggföretagen fria” säger Glaeser (2012:190)

Glaeser belyser och diskuterar här ett problem som är aktuellt inom den svenska stadsplaneringsdebatten – bostadsbristen, framförallt i Stockholm, Göteborg och Malmö – vilket kan tänkas vara en stor anledning till att boken snabbt översattes och publicerades på svenska.

Glaesers resonemang hittas även i den svenska debatten, där vi bl a har arkitekten Ola Andersson som skrev boken Vykort från Utopia: maktens Stockholm och medborgarnas stad (Andersson 2012). Andersson anser att ett stort problem med att inte kunna bygga tillräckligt i Stockholm innerstad leder till att enbart betalningsstarka hushåll och verksamheter har möjligheter att etablera sig i innerstaden (Andersson 2012:147). Samt att problemen ökar om man envisas med att bevara stadens grönstrukturer, istället för att bygga ihop och förtäta Stockholm (Andersson 2012). Hos Andersson kan vi se liknande åsikter som Glaeser förmedlar:

Det största hindret i strävan att göra staden till en rättighet för alla är de statliga normer, råd, riktvärden och rekommendationer som håller stadsbyggandet kvar i den modernistiska stadsbyggnadsdoktrinens grepp.
(Andersson 2012:163)

Diskussion

Glaeser kan låta tydlig i vad han vill med sin förenklade regler för nybyggnation och önskan om begränsningar i bevarandet av historiska byggnader, men avrundar med att säga:

”Många byggnader bör skyddas men städer behöver också växa för att blomstra. Att hitta den rätta avvägningen mellan skydd av arkitektoniska skatter och förutsättningar kommer aldrig att vara enkelt.”
(Glaeser 2012:254)

Och det är just denna ovisshet och svårighet i avvägning mellan vad som ska skyddas och vad som inte ska skyddas, som delvis ligger till grund för de tidigare restriktionerna. Vi tycks alltså trots långa resonemang kring vad som som behöver förenklas, hamna på ruta ett igen, där vi frågar oss ”Hur ska vi möta efterfrågan på bostäder i staden?”.

Något som också måste beaktas innan man använder sig av Glaesers resonemang är den i Sverige utbredda användningen av att bestämma hyran efter bruksvärdesprincipen (Nyström 2003:39-40)(vilket kort sagt innebär att hyran inte får sättas fritt utan regleras av olika bruksvärdesvariabler), och inte utifrån marknadsvärdesprincipen (vilket Glaesers resonemang utgår ifrån, och kan sättas fritt beroende på vad hyresgästen är beredd att betala och vad hyresvärden är beredd att godta, och är beroende av utbud och efterfrågan).
Det kan alltså tänkas uppstå problem om man funderar på att direkt använda sig av Glaesers lösningar under rådande svenska förhållande, men samtidigt kan flera argument användas för att belysa hur en liberala politik kan tänkas påverka den svenska bostadsmarknaden.

I boken tar Glaeser tydlig ställning till att han vill förenkla nybyggnation och förenkla regler, samt gen den fria marknaden bättre möjligheter att lösa bostadsbristen. Detta är något som kan tänkas tilltala många byggföretag, samt de politiskt liberala samhällsutvecklarna. Samtidigt kan boken tänkas kritiseras hårt från personer och organisationer som vill skydda den etablerade urbana miljön, samt av de politiskt vänsterorienterade samhällsutvecklarna.

Sammanfattning

Sammanfattat tycker jag att Glaeser varvar genomarbetade liberalt ideologiskt förankrade lösningar, med lösryckta påståenden om att man t ex ”[m]ed ett minimum av god stadsplanering kan man se till att tillräckligt många tar sig fram till fots i höghusområden för att gatorna ska bli säkra” (Glaeser 2012:148). Det är en idé som vi inte minst känner igen från Jane Jacobs (2005), och som varit eftersträvansvärt ideal hos många stadsplanerare och personer med intresse för staden sedan dess – något som dock visat sig vara svårare att lösa än vad Glaeser ger sken av.

Boken Stadens triumf känns i vissa delar väldigt genomarbetad, framförallt när det gäller de ekonomiska resonemang kring utbud och efterfrågan, men flera delar, bland annat de sociala aspekter lämnar mycket att kvar att diskutera och fördjupa sig i. Å andra sidan är Glaeser öppen om att det var en populärvetenskaplig bok, fylld av hans passion för storstaden, vilket man även bör beakta när man läser boken.

Litteraturlista

Andersson, Ola (2012). Vykort från Utopia: maktens Stockholm och medborgarnas stad. 1. uppl. Årsta: Dokument press
Köp boken: Adlibris | Bokus | CDON

Glaeser, Edward L. (2012). Stadens triumf: hur vår största uppfinning gör oss rikare, smartare, grönare, friskare och lyckligare. 1. uppl. Stockholm: SNS förlag
Köp boken: Adlibris | Bokus | CDON

Jacobs, Jane (2005). Den amerikanska storstadens liv och förfall. Göteborg: Daidalos
Köp boken: Adlibris | Bokus | CDON

Nyström, Jan (2003). Planeringens grunder: en översikt. 2., [rev. och utök.] uppl. Lund: Studentlitteratur
Köp boken: Adlibris | Bokus | CDON

Fotnot   [ + ]

1. För ett mer uttömmande översikt gällande Edward Glaesers CV och publikationer kan man besöka http://scholar.harvard.edu/glaeser/home.
2. Till skillnad från Jane Jacobs som talar om ett behov av gamla hus som är billiga (Jacobs 2005:215), påpekar Glaeser att det inte handlar om huruvida byggnaderna är gamla eller ej, utan att det handlar om utbud och efterfrågan. Glaeser menar på att Jacobs felaktig misstog gamla byggnader för billiga byggnader –  något som många gånger inte stämmer. För Glaeser är det viktigare att man skapar möjligheter att bygga mer för att möta efterfråga med ett utökat utbud, och på så sätt kunna sänka priset för bostäder och lokaler (Glaeser 2012:28, 152).
3. Alltså möjligheten till att bli rikare, smartare, grönare, friskare och lyckligare.

Skillnaden på praktisk kunskap och teoretisk/akademisk kunskap

Här kommer ett inlägg som inte direkt är kopplat till stadsplanering. Det är ett ämne som intresserat mig ända sedan jag startade mitt företag 2006. Jag har tidigare skrivit en inlägg på min blogg om företagande och e-handel: Tjäna pengar på e-handel: Sluta lyssna på ”experterna”, där jag diskuterar skillnaden på vad experternas teoretiska kunskap rekommenderar dig att göra och vad din egna praktiskt kunskap säger att du ska göra.

Då jag skriver och intresserar mig en hel del kring de trendiga ämnena handel, stadskärnan, cityhandel och externa köpcentrum aktualiseras frågan för mig hela tiden när jag läser olika förslag på hur handlarna på de olika platserna bör agera och hur cityutvecklare bör jobba.

Jag bjuder därför på ett kortare inlägg kring min syn på ”vem man ska lyssna på”.

Praktisk kunskap och teoretisk/akademisk kunskap

Min allmänna åsikt är att en god praktiker har större möjligheter att bli en duktig teoretiker, medan en duktig teoretiker inte har samma möjligheter att bli en god praktiker. Givetvis kan en teoretiker bli en duktig praktiker, men utan tidigare praktisk kunskap lämna oftast den teoretiska kunskapen haltande. Många teoretiska experter saknar det sociologen Max Weber skulle kalla verstehen, alltså förståelse ur praktikerns perspektiv, t ex förståelse för hur det är att vara en butiksägare, och hur man måste agera när man sitter i deras sits.  Praktikern har ett bättre utgångsläge.

Ett uttalande från en person med viss teoretisk kunskap kan se ut så här:

”Så många lata och bekväma affärsidkare det finns i Helsingborg. Man behöver inte vara välutbildad för att följa Kotler 4-principer. Heja Espresso House som förstår marknadsekonomi och har öppet när folk äntligen lämnat Väla. Fahlmans borde skämmas, majoritet vill köpa varma drycker och inte gå in på en stökig krog.” (HD.se gällande cityhandeln i Helsingborg: Blandat mottagande hos handlarna).

Gissningsvis har personen aldrig drivit ett företag själv, aldrig behövt lägga all sin tid på att försöka få ett företag att gå runt, aldrig behövt offra familjeliv och vänskap för att ha tid till företagandet, aldrig behövt riskerat alla sina besparingar, aldrig behövt ta ansvar för anställda etc.

Teoretiker som ofta framstår som lyckade är personer som har en fast anställning, anställning i egenskap som expert. De har fått en fin akademisk titel. Man ifrågasätter inte deras kunskap. Lyckosamma drag som experten snubblar över får genomslag i media. Deras många misslyckanden däremot får någon annan ta smällen för.
Företaget som anlitat experten får ta den ekonomiska smällen, beskylls för att inte följt expertplanen till punkt och prickar, beskylls för att inte ha fortsatt betala för att experten ska hinna lösa uppgiften.

Ett verkligt exempel på skillnaden mellan teoretisk kunskap och praktisk kunskap

Ett exempel är Urban Lindstedt som i många år, från 2000-2008 skrev om e-handel för tidningen Internetworld och ”berättade vad andra skulle gör” för att lyckas. Han föreläste, höll kurser och skrev en bok i ämnet.
När han tröttnat på att berätta för andra valde han att själv starta en webbutik. All den teoretiska kunskapen borde gör det enkelt för en expert som honom. Det var det inte. 2011 skrev Urban blogginlägget ”E-handel är svårare än du tror” där han talar om sin nyförvärvade praktiska kunskap och, som titeln säger, påpekar att det inte är lika lätt att göra något praktiskt som det är i teorin. Läsvärt!

Skilj den gode praktikern från den gode teoretikern.

Tänk på att många av de experter du kommer i kontakt med och som berättar för dig hur du ska driva ditt företag, utveckla din kommun, marknadsföra, utföra ett uppdrag, hitta kunder mm många gånger aldrig drivit ett företag själv och därför aldrig behövt ta fullt ansvar för såväl ekonomiska som sociala och miljömässiga konsekvenser.
Lär dig skilja den gode praktikern från den gode teoretikern.

Cityhandel, externhandel & e-handel. Rädslan för samhällsförändringar upprepar sig.

Idag diskuteras det mycket kring hur vi ska skydda oss mot externa köpcentrum och en av deras negativa effekter som bland annat leder till döende stadskärnor där den lokala handeln slås ut. Det finns givetvis andra frågor att diskutera kring detta, t ex negativ miljöpåverkan och hur lokala sociala möjligheter påverkas mm. Denna artikel kommer dock enbart att kretsa kring handelns historiska utveckling och tidigare problem att möta marknadens nya former, samt peka på att marknaden tidigare lyckats att anpassa sig utan att i större mening lagstadga mot förändringar i handelns utformning p g a att den etablerade handlen hotas av nya handelsformer.

Egentligen var det meningen att detta skulle bli en kortare introduktion till hur handelns villkor förändrats i tiden, men den blev något längre än tänkt. Tanken är framföra allt att artikeln ska ge en grund för att gräva djupare i ämnet, och jag påstår inte att den täcker in samtliga aspekter av handelns förändrade villkor.

Skråväsendet

"När alle får göra hvad de vilje" av C. A. Dahlström. ”Skomakarn vid sin läst Der han förr trifdes allrabäst. Han syr nu rock och väst. Och Skräddarn, han blir handelsman, Mjölnarn, Sotarn byta med hvarann, Apthekarn håller spisqvarter och Smeden gör Klavér”. Text och bildkälla: Umeå Fabriks- och Hantverksförening
”När alle får göra hvad de vilje” av C. A. Dahlström. ”Skomakarn vid sin läst Der han förr trifdes allrabäst. Han syr nu rock och väst. Och Skräddarn, han blir handelsman, Mjölnarn, Sotarn byta med hvarann, Apthekarn håller spisqvarter och Smeden gör Klavér”. Text och bildkälla: Umeå Fabriks- och Hantverksförening

Under medeltiden och fram till 1846 skyddade olika hantverkare sin marknad genom skråväsendet, de som tillhörde ett skrå hade monopol på att utöva sitt yrke. ”Allmänt talat uppstod hantverksskråna ur behovet för hantverkarna att sluta sig samman för att motstå trycket från allt starkare lokal konkurrens och importerade varor” (Skråväsen 2013). Skråna ansågs borga för att hantverket ”höll en hög och jämn standard” (Terra Scaniae u.å.).

1846 avskaffades skråväsendet i Sverige, vilket ledde till protester från olika håll.

Umeå Fabriks- och Hantverksförening (u.å.) ger oss exempel på kritiska röster:

Professorn vid Lunds universitet J. Lundell skrev i ” Om Hantverksskrån, näringfrihet och arbetets organisation” att mästerprovet skulle behållas för att ”skydda konstfärdigheten för medtävlan av sådana kapitalister, som utan att äga personlig yrkesskicklighet Pikade efter nya tillfällen att föröka sin rikedom.”

Argumenten för att behålla skråväsendet: Skråväsendet borgade för hög kvalité inom hantverket och motverkade det som upplevdes som ojust konkurrens från bl a importerade varor.

Argument för att avskaffa skråväsendet: Skråväsendet ansågs vara otidsenligt och hämmade näringsutvecklingen då de ogärna tog till sig nya produktionsmetoder och tankesätt (Skråväsen 2013).

Lågprisvaruhuset

Cecilia Fredriksson skriver i Ett paradis för alla om den svenska handelns förändring, från det hon kallar ”traditionell försäljning till modernt enhetsprissystem” (Fredriksson 1998:13). Den traditionella försäljningen kan kort sammanfattas som en butik där en expedit plockar fram det mesta du efterfrågar samt har prutbara priser. Enhetsprissystemet kan kort sammanfattas som en butik där alla alla varor har ett fast ickeprutbart pris och ofta plockar du ihop varorna själv (t ex en vanliga ICA-butik, något vi nästan tar för givet idag).

I början av 1930-talet etablerade sig varuhusen Epa (Enhetsprisaktiebolaget i Sverige) och Tempo vilka införde en ny form av konsumtion som byggde på massproducerade produkter till fasta och låga priser (Fredriksson 1998:46). Man riktade sig till ”den stora massa som ännu inte kommit i åtnjutande av konsumtion som fritidssysselsättning”  (Fredriksson 1998:52).

Att Epa och Tempo lockade till sig kunder med sina låga priser var givetvis en nagel i ögat på traditionella handlarna. Detta ledde till att Köpmannaförbundet inleder en lång kamp för att stoppa ”Epa-systemet”. Köpmännens detaljhandelsförbund försätter bl a Epa och Tempo i blockad genom påtryckningar på tillverkare och leverantörer. Svenska tillverkare blev helt enkelt tvungna att sluta leverera till Epa och Tempo om de ville behålla den traditionella handeln som kunder, vilken då var deras viktigaste kunder (Fredriksson 1998:60). Flera utredningar kring Epa-systemets ekonomiska och sociala verkningar hamnade i riksdagen efter  Köpmannaförbundet påtryckningar (Fredriksson 1998:60).

T ex skriver professor Sven Helander skriver 1934 om ”den ’icke-normala’ konkurrensen som har uppstått genom Epa-affärernas metoder och uppmanar till åtgärder mot den kapitalförlust som kommer att drabba detaljhandeln och jordbruket” (Fredriksson 1998:58).

Argumenten för att förbjuda varuhus såsom Epa och Tempo var: Detaljhandeln och jordbruket blir ekonomiskt lidande. Samt sågs den allt mer utbredda handeln som en slags masspsykos där folk handlade enbart för att det var billigt, inte för att de behövde en viss vara (Fredriksson 1998:53).

När vi idag ser oss omkring kan vi se att de flesta av dagens butiker anammat enhetsprissystemet och självexpedieringen. 

 

Nu är vi nästan framme i dagens läge. Jag kommer inte att djupdyka i historia kring externa köpcentrum och e-handel, utan kommer snabbt att ta upp vilka problem som diskuteras idag. I källhänvisningen lägger jag dock till ett par böcker om köpcentrumets historia som är värda att läsa om man vill veta mer om Victor Gruen och James Rouse som var tidiga pionjärer inom etablerandet av externa köpcentrum.

 

Externa köpcentrum

På 1970-talet kommer ett nytt fenomen till Sverige. De externa köpcentrumen börjar att etablera sig. Utan att gräva djupare i de externa köpcentrumens historia kan vi genom att läsa i dagspressen eller olika utredningar se att de idag anses skapa problem, bl a genom att cityhandeln dör ut och stadskärnorna ligger öde när handeln och de sociala mötesplatserna flyttas ut till de externa köpcentrumen. Man diskuterar kring huruvida det är miljömässigt och socialt hållbart.

På nytt ser vi handelsföreningar kämpa mot att externa köpcentrum ska  få etablera sig på olika platser runt om i Sverige. Förlag på lagar som ska hindra att fler externa köpcentrum etablerar sig finns. Historien från enhetsprisvaruhusen Epas och Tempos tid upprepar sig, den nya fienden är de externa köpcentrumen.

Argumenten för att förbjuda externa köpcentrum är: Negativ miljöpåverkan. Otillgänglighet och socialt utanförskap för dem utan bil och utan möjlighet till att ta kollektivtrafik. Närservicen utarmas.

E-handel

På 1990-talet smyger e-handeln sig på den svenska marknaden. Idag är e-handeln något som tar allt fler marknadsandelar och hotar och oroar såväl lokala handlare som externa köpcentrum.

Under 2000-talet fanns det många leverantörer (och det finns det än idag) som nekade att leverera varor till e-handlare då dessa ansågs dumpa priser, att förknippas med e-handel ansågs kunna sänka varumärkenas värden. Idag är e-handeln en något mognare bransch och prisdumpning är nog inte större än inom den fysiska handeln. Fanns det någon rädsla och hot från den fysiska handeln om bojkott här likt det var för Epa- och Tempovaruhusen?

Argumenten för sanktioner mot e-handlare är: Finns det några? Kommer det några? Förslag?

Sammanfattning

Ok, det blev lite kort och lite långt i ett ämne jag ville ta upp för att lägga en grund för ytterligare diskussion.

Sammanfattningsvis kan vi se att marknaden tidigare har anpassat sig i de olika skiftena. Marknaden verkar ha kunnat hitta en fungerande form och plockat godbitarna ur den nya tekniken och de nya försäljningssystemen.

Mitt antagande är att vi inte behöver, eller kan, stoppa etablerandet av externa köpcentrum så länge någon tror på denna marknadsform och vi kommer inte heller att kunna stoppa eller sanktionera e-handel. Marknaden kommer som tidigare att anpassa sig, ta till sig kunskap från de ny marknadsformerna och skapa ny butiksformer.

Om e-handel och externhandel idag är de mest tidsenliga formen av handel då bör lokalhandeln lära sig av dessa och ändra sina försäljningssätt. Att som cityhandlare säga, som jag hört många av de handlare jag varit i kontakt med, bl a under den tid jag själv var butiksinnehavare, att man är för gammal för att sätta sig in i e-handel, är att välja bort utvecklingens naturliga väg. Givetvis fungerar inte ens butik om man inte anpassar sig efter marknaden. Hur mycket och vad som ska anpassas är en annan fråga. Själv brukar jag alltid föreslå kombinerad butik och e-handel (vilket jag själv jobbat med), samt satsa på ett sortiment som kan locka långväga besökare och kunder (vilket jag själv också lyckades med).

Några små frågor och outvecklade tankar

Är det inte i slutändan konsumenten som väljer var man i slutändan gör sina inköp?

Är det ens möjligt och försvarbart att med lagar stoppa extern handeln?

Är det kanske tid att blick framåt och anpassa dagens handel efter dagens förutsättningar, hitta den lokala handeln nya form?

Till stor del verkar det bara vara varuhandeln som påverkas negativ, specialhandeln och hantverkaren är inget som utgör en större del av den externa handeln. Är det så?

Ska dagens brister inom hållbar teknik verkligen påverka hur översiktsplaner och detaljplaner som påverkar utvecklingen långt fram i tiden?

Om vi ska förbjuda något är det kanske bensindrivna bilar som det ska lagstadgas om. Kan Storbritannien (mm) som få länder lyckas hålla sig med vänstertrafik ska vi nog lyckas med att etablera miljövänlig trafik i Sverige.

Referenslista

Bloom, Nicholas Dagen (2004). Merchant of illusion: James Rouse, Americaś salesman of the businessman’s utopia. Columbus: Ohio State University Press
Köp boken: Boken verkar vara helt slutsåld i bokhandeln, men du kan hitta kanske hitta den begagnad på Bokbörsen.

Fredriksson, Cecilia (1998). Ett paradis för alla: EPA mellan folkhem och förförelse. Diss. Lund : Univ.
Köp hos Adlibris | Bokia | Bokus

Hardwick, M. Jeffrey & Gruen, Victor (2004). Mall maker: Victor Gruen, architect of an American dream. Philadelphia: University of Pennsylvania
Köp hos Adlibris | Bokia | Bokus

Länsstyrelsen (2008). Extern handel i planeringen. Malmö: Länsstyrelsen. Tillgänglig på Internet: Extern handel i planeringen

Skråväsen (2013, januari 5). Wikipedia. Hämtad 13.06, januari 16, 2013. Tillgänglig på Internet: Skråväsen (på Wikipedia)

Terra Scaniae (u.å.). Gesällvandring. Hämtad 16 januari, 2013. Tillgänglig på Internet: Gesällvandring

Dagens hyresreglering leder till bostadsbrist

”Det är långt ifrån givet att det finns en automatik mellan marknadshyror och ett ökat byggande av hyresrätter” skriver Lotta Hördin i Helsingborgs Dagblad. Ett resonemang som bör nyanseras.

En sak som är säker är att dagens hyresreglering leder till bostadsbrist i innerstäderna samtidigt som lägenheterna i stadens ytterområden gapar tomma.

Nu frågar du dig kanske varför hyresregleringen leder till tomma lägenheter i stadens ytterområden?
Hyresregleringen skapar tyvärr en marknad som inte är anpassad efter efterfrågan och utbudet. Hyrorna i ytterområdena tvingas var högre än vad vi är villiga att betala.
Ytterområdena är mindre attraktiv, dock inte helt oattraktiva, men man får helt enkelt inte vad man betalar för när man skaffar en lägenhet där. Marknadsanpassade lägre hyror i ytterområdena hade lett till att fler ansåg att man får betala ett skäligt pris för dessa lägenheter, ha pengar över till bl a pendling men även övriga behov och vardagslyx. Fler hade alltså av egen vilja valt att bosätta sig i områdena för att man får vad man betalar för.

Exempel: Varför skulle jag vilja bo i ett ytterområde om hyran är 8 000 kr när jag kan bo i centrum i en likvärdig lägenhet för 10 000 kr. Hade hyran i ytterområdet varit 3 000 kr istället då ökar chansen att jag väljer att bosätta mig i ytterområden.

Med en marknadshyror skulle vi alltså även få billigare lägenheter. Visst skulle hyrorna i de centrala delarna höjas, men å andra sidan blir det mer attraktivt att bygga fler lägenheter i de centrala delarna vilket kan ha inverkans på hyressättningen och pressa hyrorna neråt.

Har men en negativ syn på boendet i ytterområdena bör man fundera på vilka fler kvalitéer som lägre hyror i dessa områden leder till. Flyttar fler dit? Vilka kan tänkas flytta dit? Hur påverkar den nya inflyttningen områdena? Förändras synen på områdena? Kommer det att leda till att områdena blir mer livfulla och attraktiva?

http://hd.se/ledare/2012/12/20/att-styra-med-hyra/