Townhouse – Japanhuset i Landskrona

Under en kurs jag gick, kallad Japans konst, arkitektur och visuella kultur, fastnade jag för den klassiska japanska synen på rumsupplevelse och arkitektur. Detta har lett mig till att prata om just japansk arkitektur med vänner och bekanta. I en av dessa diskussioner då jag pratade om Villa i Nipponbashi fick jag höra om ett ”Japanhus” i Landskrona, eller Townhouse som det egentligen heter. Efter lite efterforskande hittade jag information om ett hus som byggts i Landskronas äldre kvarter och det visade sig att arkitekturen och idén kring huset påminde mycket om just Waro Kishi kända byggnad Villa i Nipponbashi samt hade drag av en traditionell japansk machiya.

Japanhuset i Landskrona. Foto:  © Åke E:son Lindman.
Townhouse (Japanhuset) i Landskrona. Foto: © Åke E:son Lindman.

Likheter och olikheter mellan Townhouse och Villa i Nipponbashi
Utsida
Vid första anblick ger Townhouse i Landskrona samma känsla av eller ”stämning av tomhet” som Waro Kishis verk vilket Kristina Fridh talar om i sin bok Japanska rum (Fridh 2004:199).
Den avskalade, minimalistiska och tomma arkitekturen som varit populär i Japan kan också härledas tillbaka till Yayoiperioden 50 f.Kr. till 250 e.Kr. (Stanley-Baker 2000:20).
Townhouse har en bredd om enbart 5 meter, det är alltså en smal byggnad. Detta är dock dubbelt så brett som Villa i Nipponbashi som bara är 2,5 meter bred. Townhouse har också en större tomtarea om 75 kvm och bruttoarea om 125 kvm än Villa i Nipponbashi med sin tomtarea om 42,74 kvm och bruttoarea om 112,60 kvm.

Villa i Nipponbashi (House Nipponbashi). Arkitekt Waro Kishi. Foto: Hiromitsu Morimoto
Villa i Nipponbashi (House Nipponbashi). Arkitekt Waro Kishi. Foto: Hiromitsu Morimoto

Den långsmal utformningen som Japanhuset påminner också om hur man byggde en traditionell machiya i Japan (Fridh 2004:109).

Likt Villa i Nipponbashi har man påverkats av den smala tomten och därför valt att ”bygga maximalt på minimalt med utrymme” (Söderquist 2010). Townhouse höjd med sina tre våningar är dock lägre än Villa i Nipponbashi med fyra våningar.
Nedre våningen i Townhouse är relativt avskalat, men med en glasdörr ut mot gatan har man lyckats skapa en känsla av gatan och huset flyter ihop till ett. En drag som påminner om den förening mellan det privata och det offentliga rummet som den traditionell japansk machiya hade (Fridh 2004:106).
Sovrummet, det mest privata rummet har likt i machiyan och Villa i Nipponbashi och placerats högst upp med minimal insyn utifrån.

Japanhuset i Landskrona. Det privata sovrummet placerat högt upp. I trädgården skymtar gångstenarna i trädgården. Foto: © Åke E:son Lindman.
Townhouse i Landskrona. Det privata sovrummet placerat högt upp. I trädgården skymtar gångstenarna i trädgården. Foto: © Åke E:son Lindman.

Insida
Townhouse insida följer samma idé som en japansk machiya, du hittar en innergård som förenas med rummet genom stora fönster. Transparensen i materialet skapar ett samspel mellan ute och inne (Fridh 2004:106), man har naturen nära inpå. Eller som arkitekterna själv uttrycker det, man har jobbat med att ”med små medel skapa en mängd olika rumsupplevelser i ett väldigt litet projekt” (Elding & Oscarson, u å).
Det avskalade inre ger inte heller någon större antydan om att dela upp rummet i flera enheter utan bildar ett enda stort flytande rum (Fridh 2004:104) som sträcker sig uppåt och utåt. De olika ”rummen” i Townhouse upplevs mer som olika avsatser i samma rum och inredningen styrs inte av innerväggar. Det enda som begränsar inredningens placering är de yttre väggarna.
Tomheten mellan yttervägar, tak och golv skapar upplevelsen av att ”erfara tomhet” som är vanligt i denna typ av arkitektur (Fridh 2004:33).

Japanhuset i Landskrona. Innerträdgård och huset fortsätter på andra sidan trädgården. Foto: © Åke E:son Lindman.
Townhouse i Landskrona. Innerträdgård och huset fortsätter på andra sidan trädgården. Foto: © Åke E:son Lindman.

Trädgård
I trädgården hittar man också klassiska japanska drag där man lagt ut gångstenar som med hjälp av avståndet mellan varandra styr stegen och, ur ett ett japansk perspektiv, styr upplevelsen av tid och rum (Fridh 2004:32). Här bryter Townhouse alltså likheten med Villa i Nipponbashi där ute och inne var två olika platser och har istället anmanat den klassiska tanken om helheter där inne och ut, yin och yang skapar en helhet. Den inre trädgården och husets rum delar samma ljus (Fridh 2004:105), innerträdgården tillför huset ljus samt ventilation under de varma och ljusa månaderna på året. Det skapas en dynamik mellan ute och inne vilket är karaktäristiskt för den klassiska japanska arkitekturen (Fridh 2004:203).
Går man genom trädgården kommer man fram till ytterligare en del av huset, hemkontoret (Elding & Oscarson, u å), och man påminns på nytt om machiyan med sin inre trädgård som är en del av huset.

Japanhuset i Landskrona. Långsmalt hus med innerträdgård och hemkontoret. Bild: © Elding Oscarson.
Townhouse i Landskrona. Långsmalt hus med innerträdgård och hemkontoret. Bild: © Elding Oscarson.

Sammanfattning
Townhouse (Japanhuset) i Landskrona visar drag, i både sin utformning av bostadshuset och den bakre trädgården, av den klassiska japanska machiya samt likheter med Waro Kishis Villa i Nipponbashi. De öppna ytorna och samspelet mellan ute och inne skapar en helhet som är vanlig inom den japanska arkitekturen.
Kanske visade Kishi vägen till, precis det han själv sa, ett universellt arkitektoniskt drag och kvaliteter som gick att återanvända och fyllde en funktion på andra platser än i Japan (Fridh 2004:199).
Tilläggas kan också att byggnaden fick Landskronas stadsbyggnadspris 2009, vann Skånes Arkitekturpris 2010 och nominerades till Kasper Salin priset 2011.

Arkitekterna
Jonas Elding
Jonas Elding föddes 1972 och har en arkitektexamen (SAR/MSA) från Lunds Universitet. Han har arbetat hos arkitektkontoret Sejima och Nishizawa på SANAA i Tokyo i åtta år (1999-2007).

Johan Oscarson
Johan Oscarson föddes 1974 och har en arkitektexamen (SAR/MSA) från Lunds Universitet. Han har bland annat jobbat på arkitektfirmorna sandellsandberg (1999-2006), Barber Osgerby Associates (1998-1999).

Elding Oscarson är ett samarbete mellan de båda arkitekternaJohan Oscarson and Jonas Elding. Arkitektkontoret är beläget i Stockholm och deras olika och gemensamma arbetserfarenhet från både Sverige och Japan skapar en unik kombination.
För mer information gällande Elding och Oscarson kan du besök deras webbplats:
http://www.eldingoscarson.com/

Waro Kishi
Waro Kishi föddes 1950 och tog sin arkitekturexamen 1975 från Department of Architecture vid Kyoto University. 1981 startade han sin egen firma och 1993 och idag driver han tillsammans med flera andra arkitekter kontoret Waro Kishi + K. Associates/Architects.
För mer information gällande Waro Kishi + K. Associates/Architects kan du besök deras webbplats:
http://k-associates.com/

Tack!
Jag vill även avsluta med ett stort tack till Johan och Jonas på Elding Oscarson som svarat på mina frågor och gett mig tillåtelse att använda bilderna.

Referenslista
Allhorn, Johanna. (2010). Landskronahus nominerat till stort arkitektpris. Helsingborgs Dagblad. 23 oktober. http://hd.se/landskrona/2010/10/23/landskronahus-nominerat-till-stort/ [Hämtad 2012-06- 04]

Elding, Jonas & Oscarson, Johan. (utan.år.). Townhouse. Internt dokument.

Fridh, Kristina. (2004). Japanska rum. Stockholm: Svensk byggtjänst.
Köp boken: Adlibris | Bokia | Bokus

Stanley-Baker, Joan. (2000). Japanese Art. Thames & Hudson: London.
Köp boken: Adlibris | Bokia | Bokus

Söderquist, Anna. (2010). Minimalistisk modernitet prisades. Helsingborgs Dagblad. 23 februari. http://hd.se/landskrona/2010/02/23/minimalistisk-modernitet-prisades/ [Hämtad 2012-06- 04]

Söderquist, Anna. (2010). Inget pris för Japan-husets skapare. Helsingborgs Dagblad.  19 november. http://hd.se/landskrona/2010/11/19/inget-pris-for-japan-husets/ [Hämtad 2012-06- 04]

Bilder
Japanhuset, Townhouse. Arkitekt Johan Oscarson and Jonas Elding (Elding Oscarson). Foto: © Åke E:son Lindman.

Villa i Nipponbashi (House Nipponbashi). Arkitekt Waro Kishi. Foto: Hiromitsu Morimoto.

Hitta till Townhouse – Japanhuset i Landskrona
Adress: Gamla kyrkogatan 13, Landskrona

Get Directions

Villa i Nipponbashi av Waro Kishi

Industrialized vernacular
Villa i Nipponbashi (Nipponbashi house) som byggdes 1992 är ett av arkitekten Waro Kishi mest kända verk. Byggnaden ses som en prototyp och har fått ligga till grund för flera av Kishis senare byggnader, t ex Villa i Shimogamo, Villa i Higashi-Nada och Murasakino Wakuden (Fridh, 2004:199)

Waro Kishi ville i sin arkitektoniska stil förena både det universella och det lokala. Det universella handlade om att använda teknik och material som var tillgänglig i stora delar av världen, och det lokala handlade om att ta till vara på de särdrag som fanns på en viss plats i en viss tid, t ex genom att använda en viss sorts material eller karaktärsdrag. Det lokala kan man alltså hitta i detaljerna och det universella återfanns i den övergripande strukturen (Fridh, 2004:199). Kombinationen av det universella och lokala kallade han industrialized vernacular.

Villa i Nipponbashi (House Nipponbashi). Arkitekt Waro Kishi. (Foto: Hiromitsu Morimoto)
Villa i Nipponbashi (House Nipponbashi). Arkitekt Waro Kishi. (Foto: Hiromitsu Morimoto)

Kishis verk kan i en jämförelse med den traditionella japanska arkitekturen upplevs som tomma och kalla, men samtidigt har han tagit tillvara på några av de lokala arkitektoniska drag.

Villa i Nipponbashi
Villa i Nipponbashi byggdes som sagt 1992 och har blivit en förebild för flera av Kishis senare verk. De universella drag som Kishi infört är bland annat en ren grundform byggd med stål- och betongstomme med vertikala, kvadratiska eller rektangulära ytor (Fridh, 2004:201). Samt har hans verk påverkats av de trånga tomter som återfinns i Osaka och därför skapar ett behov av att bygga hus som är smala och höga.

Både de raka och kvadratiska ytorna återfinns i Villa i Nipponbashi samt har den 2,5 meter smala tomten gjort att man måste bygga djupt och på höjden, detta kan ses som ett ”lokalt drag”. Fasaden är 2,5 meter bred och djupet är 13 meter och huset har fyra plan. Byggnaden har en ”universell” basstruktur av stålramar och använder stora glasytor i fasaden.

Första planet i byggnaden, gatuplanet, smälter ihop med gatan och det påminner om de drag som en traditionell japansk machiya där privat och offentligt förenas.
Ytterligare drag som påminner om machiya är att man förlagt de mest privata utrymmena i huset på de övre planen. Vi hittar även en uteplats på den översta våningen där man ska komma närmare naturen. Skillnaden från den traditionella machiyan är att man inte tänker sig hela byggnaden och naturen som en helhet, utan man har tänkt sig byggnaden som ett inne och ett ute. Terrassen/Uteplatsen är en plats att ta sig till för att komma ifrån det urbana inte för att förena naturen och huset.

Villa i Nipponbashi (House Nipponbashi). Arkitekt Waro Kishi. (Foto: Hiromitsu Morimoto)
Villa i Nipponbashi (House Nipponbashi). Arkitekt Waro Kishi. (Foto: Hiromitsu Morimoto)

Enligt Kristina Fridh (2004:203) upplev samspelet mellan exteriör och interiör inte som dynamiskt, vilket är viktig del i den traditionella japanska arkitekturen, bl a i machiyan. Gränsen mellan ute och inne är starkt markerat och varje rum uppfattas som fasta enheter och inte som en subjektiv upplevelse som kan förändras till lika stor grad som i den traditionella arkitekturen.

Waro Kishi
Waro Kishi föddes 1950 och tog sin arkitekturexamen 1975 från Department of Architecture vid Kyoto University. 1981 startade han sin egen firma och 1993 och idag driver han tillsammans med flera andra arkitekter kontoret Waro Kishi + K. Associates/Architects.

Läs mer
1. Fridh, Kristina (2004). Japanska rum. Stockholm: Svensk byggtjänst.
Köp boken: Adlibris | Bokia | Bokus

2. House in Nipponbashi (Waro Kishi + K. Associates/Architects)

3. House in Nipponbashi, Osaka : Architecture Information (e-architect)

(Foto: Hiromitsu Morimoto)

Get Directions

Det japanska rummet – Traditionell machiya

En japansk machiya kan kort beskrivas som en byggnad där man kombinerat butikslokal med bostadshus avsedda för handelsmän och hantverkare. Byggnadstypen kallas ie-mise. Kristina Fridh beskriver byggnaden som en förening och ett samspel mellan det privat och det offentliga rummet (Fridh, 2004:106). Dessa byggnader kan man fortfarande se i Japan, bland annat i centrala Kyoto.

Den klassiska machiyan är ett långsmalt hus byggt av trä, sten, papper och lera men idag hittar man även glas och metall i konstruktionen. Normalt har byggnaden två våningar där det övre planet inrymmer bostaden och det nedre planet inrymmer butik och verkstad. Den långsmala byggnaden består även av innerträdgårdar som tillför huset ljus samt ventilation under de varma årstiderna. Trädgårdarna som är integrerade med byggnaden skyddar även de bakre och mer privata delarna av huset från insyn från butiksdelen.

Innergård i machiya som tillför ventilation och ljus. (Foto: hyamaoka)
Innergård i machiya som tillför ventilation och ljus. (Foto: hyamaoka)

Gallerverken som är framträdande på dessa hus tillåter god syn ut mot gatan med dålig insyn från gatan.

Nedre plan
Det nedre planet av machiya där butiken eller verkstaden är placerad har normalt följande beståndsdelar (sett utifrån och inåt):

1. Noren. Ett tygstycke med information om butikens eller ägarens namn. Tygstycket skyddar även mot direkt insyn från gatan.
2. Fönster och skjutdörrar av galler. Dessa galler skyddar butiksdelen när det är stängt, och kan helt tas bort när butiken är öppen. Att använda galler som fönster och skydd bidrar även till att man får in ljus och luft i huset även när det är stängt.

Machiya med noren och gallerfönster. (Foto: mrhayata)
Machiya med noren och gallerfönster. (Foto: mrhayata)

Övre plan
Det övre planet av machiya där den privata bostadsdelen är placerad har följande beståndsdelar (sett utifrån och inåt):

1. Sudare. Ett strå- eller bambujalusi som skyddar mot sol.
2. Amado. Skjutdörrar som skyddar mot regn. Dörrarna kan skjutas in i lådor sidan om öppningen när de inte behövs.
3. Skjutdörrar av glas. Glasdörrarna har tillkommit på 1900-talet som ett bättre skydd mot vädret.
4. Shoji. Skjutdörrar med halvtranparent papper och gallerverk av trälister.

Övrigt
Machiya är sparsamt inredda och har skjutbara dörrar och flyttbara väggar, kallat fusuma, för att man ska kunna använda och anpassa rummen efter behov. De flexibla och sparsamt inredda rummen är något som är återkommande inom japansk arkitektur.

Machiya med gallerfönster både uppe och nere som tillför ventilation, ljus samt skyddar mot insyn. (Foto: Yoichi Nakanishi)
Machiya med gallerfönster både uppe och nere som tillför ventilation, ljus samt skyddar mot insyn. (Foto: Yoichi Nakanishi)

Golvet i en machiya vilar på stenar vilket möjliggör att luft kan strömma in under huset och motverkar mögelbildning.

Måtten man använt vid byggandet av machiya utgår från standard tatamimattor. en sorts mattor som användes som mått när man byggde hus. Husen och rummens storlek fick inom den japanska arkitekturen anpassa sig efter mattornas mått och man anpassade alltså inte mattorna efter rummet.

Läs mer
1. Fridh, Kristina. (2004) Japanska rum. Stockholm: Svensk byggtjänst.
Köp boken: Adlibris | Bokia | Bokus

2. Kyoto Machiya Resource

(Foto: mrhayata, hyamaoka & Yoichi Nakanishi)

Slottet Uwajima Castle – Tsurushima-jo, Japan

Slottet Uwajima – Tsurushima-jo
Uwajima även kallat Tsurushima-jo är ett japansk slott som ursprungligen byggdes år 1596 i Uwajima, Ehime, Japan. Byggherre och arkitekt var Tōdō Takatora som tros ha varit delaktig i byggandet av upp till tjugo slott. Takatora var en ansedd slottbyggare som var duktig på att utnyttja sig av topografin som ett naturligt försvar när han valde plats för byggandet av slott.

Uwajima har sitt ursprungliga Tenshukaku, huvudbyggnaden, kvar och är ett av de tolv slott i Japan där originalbyggnaden är intakt. Byggnaden är officiellt erkänd i Japan som ett viktigt kulturarv.

Uwajima Castle, Japan (Foto: zeraien)
Uwajima Castle, Japan (Foto: zeraien)

Slottet står på en kulle och tillhör därför de slott som går under beteckningen hirayamashiro.
Uwajima har tre gavelvåningar (ibland kan flera gavlar synas utåt av estetiska själ) och tre innervåningar.

Tornet, yagura, är av typen dokuritsushiki, då det står fristående från andra byggnader. Gavlarna är av den arkitekturiska karaktären sotogata, där varje våning har samma form men blir mindre ju högre upp man kommer, samt sluttar tak av sotogatastil inte på alla fyra sidor (till skillnad från borogatastilen där taken sluttar åt alla fyra håll).

Slottet togs över av Date Munetoshi 1615 och han och hans ättlingar byggde till slottet med torn, portar och stenmurar.

Läs mer
Uwajima Castle på jcastle.
Uwajima Castle på Wikipedia.

(Foto: zeraien)

Shintohelgedomen Ise Jingu

Shintohelgedomen Ise Jingu
Ise Jingu är en Shintohelgedom på östkusten i Japan ursprungligen byggt på 300- och 400-talet. Shinto är en inhemsk japansk religion där man dyrkar naturen, kami. Religionen förespråkar i sin ursprungliga form inte någon särskild arkitektur eller ritualer. Det etablerades dock platser som var heliga och man tror att dessa platser blev utvalda utifrån platsens och naturens skönhetsaspekter och formationer i naturen som ansågs uttrycka att det fanns en stark förankring av andeväsen, naturens krafter, på platsen (Stanley-Baker, 2000:24).
Ise Jingu är en av dessa platser där man antar att platsens och naturens skönhet har avgjort att helgedom anlagts där.

Flera olika Shintohelgedomar
Ise Jingu består av flera olika Shintohelgedomar utspridda runt staden Isu. Dessa är i sin tur centrerade runt två stora helgedomar, östra delen Naikū och sex kilometer längre bort den västra delen Gekū. Naikū och Gekū är byggda i likande stil. De är indelad i två delar, östra och västra delen. Runt dessa delar har man byggt ett staket av trä med en ingång i den södra delen av staketet. Byggnaderna innanför trästaketet är lagda i linje med en nord-sydaxel.

Typisk arkitektur från Kofunperioden: Upphöjt golv, veranda, pelare som sticker ut från taket och korslagda pelare som dekoration på taktoppen.
Typisk arkitektur från Kofunperioden: Upphöjt golv, veranda, pelare som sticker ut från taket och korslagda pelare som dekoration på taktoppen.

Arkitekturen
Huvudbyggnaden i de båda helgedomarna, shoden, har byggts med ett upphöjt golv på pelare och runt byggnaden finns en veranda som löper runt hela byggnaden. Vissa delar av byggnaden så som dekorativ metall kan ha hämtat inspiration från arkitektur i det kinesiska och koreanska fastlandet men många inhemska kännetecken för japansk arkitektur från Kofunperioden som t ex stakar som pekar ut från gavlarna i taket upp mot himlen, en planka som ligger längst med taktoppen där det sedan ligger avsmalnande pelare samt stöttepelare som vilar direkt på marken.
Arkitekturen ger ett avskalat och enkelt uttryck men inrymmer även en känsla av abstrakt design (Stanley-Baker, 2000:26). De naturliga färgerna och texturen från trämaterialet i byggnaderna och de vita småstenarna på marken skapar en känsla av naturens skönhet och platsens lugn.

Läs mer
Japanese Art av Stanley-Baker, Joan. (2000). Japanese Art. Thames & Hudson: London.


Visa Ise Jingu på en större karta