DEBATT: Avskaffa det kommunala planmonopolet – ge fastighetsägare rätt att driva hela planprocessen

Vi behöver reformera, eller rättare sagt, avskaffa det kommunala planmonopolet.

Jag menar att planmonopolet i sin nuvarande form bör avskaffas. Fastighetsägare bör ges laglig rätt att själva driva hela detaljplaneprocessen – från initiativ till antagande – så länge processen följer plan- och bygglagens krav på insyn och möjlighet att påverka. Kommunens roll bör i dessa fall begränsas till att vara en remissinstans som kan lyfta relevanta allmänna intressen, inte en aktör som ensidigt kan stoppa utveckling utan möjlighet till prövning.

Sverige står inför stora samhällsutmaningar – inte minst vad gäller bostadsförsörjning, klimatanpassning och behovet av långsiktiga lösningar för mark- och vattenanvändning. Samtidigt vittnar många fastighetsägare, både små och stora, om hur svårt det är att få till stånd ny detaljplanering. Kommunerna har i dag ett lagstadgat planmonopol, vilket innebär att det i de allra flesta fall endast är de som har rätt att besluta om att ett planarbete ska inledas.

Dagens plan- och bygglagstiftning ger därmed kommunerna full kontroll över vilka detaljplaner som får tas fram. Resultatet är ett system där privata initiativ till utveckling av mark ofta stoppas eller fördröjs av kommunens interna prioriteringar, bristande resurser, kunskapsbrist eller politisk ovilja.

Den nuvarande möjligheten för enskilda aktörer att medverka i detaljplaneläggning – det som ofta benämns "privat initiativrätt" – är inte tillräcklig. Trots att planintressenter idag kan bidra med underlag och begära planbesked, är de fortfarande helt beroende av kommunens beslut att inleda och driva planprocessen. Någon faktisk rätt att få sitt planförslag prövat genom hela processen existerar inte. Det innebär att även väl förberedda projekt kan stoppas eller förhalas, inte på grund av bristande kvalitet eller laglighet, utan på grund av kommunens interna prioriteringar eller ovilja.

Problemen uppstår redan i första steget. Kommunen kan besluta att inte inleda något planarbete alls – ett så kallat negativt planbesked. Detta beslut kan inte överklagas, vilket gör att fastighetsägare i praktiken saknar möjlighet att få sin idé prövad. Och även i de fall där kommunen lämnar ett positivt planbesked, kvarstår osäkerheten. Planen kan ändå bli liggande i flera år, utan att arbetet påbörjas, på grund av att andra, större projekt ges högre prioritet.

Mindre detaljplaner – som ofta rör småskaliga eller enskilda fastighetsägare – får lägre prioritet än större projekt som genererar fler bostäder eller större verksamhetsområden. Även om ett positivt planbesked ges, kan uppstarten av planarbete dröja flera år. Norrköpings kommun tog för några år sedan ett initiativ med en särskild "småplanegrupp", som är ett gott exempel på vilja till lösning, men även där är fastighetsägare fortsatt beroende av kommunens prioriteringar och resurser.

Problemet drabbar dock inte bara små aktörer. Även större aktörer, till exempel inom livsmedelshandeln, upplever hinder. I flera kommuner ges inte likvärdiga förutsättningar för etablering – trots att plan- och bygglagen säger att planläggningen ska främja konkurrens.

Det är orimligt att kommunen både är dörrvakt och grindvakt i planeringsprocessen. Vi måste skapa ett system där fastighetsägare själva ges möjlighet att driva hela detaljplaneprocessen – så länge processen följer plan- och bygglagens krav på insyn och möjlighet att påverka. Kommunen bör i dessa fall agera remissinstans och överprövare av allmänna kommunala intressen.

Jag föreslår i stora drag:

• att plan- och bygglagen ändras så att fastighetsägare och exploatörer får rätt att själva driva hela detaljplaneprocessen, från initiativ till antagande
• att kommunens roll i sådana ärenden begränsas till remissinstans, med möjlighet till juridisk prövning om allmänna kommunala intressen inte beaktas
• att det införs en lagstadgad tidsfrist mellan positivt planbesked och uppstart av planarbetet, så länge planbeskedsförfarandet finns kvar
• att fastighetsägares rätt till rättslig prövning stärks, exempelvis genom att kommunens avslag på planbesked ska kunna överklagas

Låt oss skapa ett planeringssystem där fler får möjlighet att bidra till samhällsutvecklingen – inte färre.

Ulf Liljankoski
Planarkitekt och sakkunnig plan- och bygglagen
Stadsplanering.se